Liten veckokrönika ur mitt personliga perspektiv.
Detta har varit en ovanlig vecka. Jag är ensam hemma. Det är inte ovanligt att vi är bortresta, men det sker nästan alltid tillsammans. Men den här veckan är jag alldeles ensam hemma, och det känns ovant. Det är i och för sig inte så många timmar per dag jag har hunnit vara hemma, men Rut är inte ens med i arbetet. Var är hon då? Jo här:I London, på Sunbury court. Hon sitter på första bänken, nummer fem från höger. Hon sitter förstås inte där hela dagarna. Jag förstår att de har ett digert program som håller på nästan tolv timmar per dag.
Rut är delegat på Theological and Ethical Symposium som detta år handlar om helgelse. Ett ämne som diskuteras är om man kan synkronisera Brengles och Coutts syn på helgelse eller om de är oförenliga. Jag får nog svaret då Rut kommer hem.
Jag kan nämna det på en gång, så är det sagt. Nästa vecka blir också en ovanlig vecka. Då ska jag vara ensam hemma igen. Rut tänker vara kvar i London även den veckan eftersom hon är "Corresponding member" i IDC (Internationa Doctrinal Council). Jag är inte lika säker vad de diskuterar där, men det får jag säkert reda på så småningom.
Under tiden får jag sköta om Frälsningsarmén i Lettland på egen hand. Vi brukar normalr vara två som sköter om den.
Och den måste verkligen skötas om för det händer många fantastiska saker just nu som jag tackar Herren för. Du som inte har läst mitt-i-veckan-rapporten kan läsa den här.
Här är några av de saker som arbetar med och tackar Gud för:
-Vår officersskola med åtta förstaårskadetter (Är det nordens största?). Alla rapporter jag får talar om att det går bra på skolan (Och jag får många rapporter).
-Ombyggnaden av vårt stora hus i Riga där vi öppnar vägen ut till gatan. Projektet heter "Breakthrough"
-Vårt nya öppenvårdscenter som vi har hyrt en vecka nu och som vi håller på att utrusta.
-Huset, eller ruinen, som vi håller på att köpa som ska förvandlas till ett "Barnens hus" i Sarkani. Det ingår i "Change a village"-projektet. På måndag ska jag och säljaren träffas hos Notarius i Seda för att skriva under kontraktet för andra gången. Sedan är det vårt på riktigt. Nästan i alla fall. Det måste registreraspå på oss i "landbook" och förmodligen på flera andra ställen också.
Under den gångna veckan skickade vi ut inbjudan till vår äktenskapshelg. Det är stort behov av undervisning om äktenskapet i Lettland, såval som i Sverige. Helgen kommer att hållas på Skangal, och bara gifta par är välkomna. De gifta parens barn och föräldrar måste lämnas hemma. Den här helgen är en investering för paren i deras relation till varandra. Undervisningen blir på engelska, tolkad till lettiska.
Ytterligare ett evenemag som vi arbetar mycket med är tjugoårsjubileet av Frälsningsarmén återkomst till Lettland efter frigörelsen. Det blir två gudstjänster den 18 november som är Lettlands självständighetsdag, med gammaldags soppkök utomhus mellan mötena. Alla gamla regionchefer kommer att inbjudas. Temat för högtiden blir Breakthrough (Genombrott) På affischen ser vi första ljusstrålen genom väggen som vi håller på att öppna i huset. Det är första gången som dagens ljus kunde tränga in sedan invasionen under andra världskriget. Vi ber att det ska bli ett genombrott även i den andliga världen.
På tisdag kommer en kvartalsrapport här på rupeba.se med bilder på viktiga händelser för Frälsnignarmén i Lettland under tredje kvartalet Juli-September.
Under veckan har vi också haft 24/4 bön på Riga 1, där vi är medlemmar. Det betyder att vi ber dygnets alla 24 timmar under fyra dagar. Jag lyckades få min favorittid mellan fem och sex två av dagarna. Någon måste ha "stulit" min tid de andra två dagarna. Det är underbart att avskilja en timme till koncentrerad bön och vara med i en ständigt pågående bön till Gud. Då jag börjar vet jag att någon annan hållit ut till dess att det är min tid. Då jag slutar så slutar inte bönen. Det är bara någon annan som tar över böneansvaret den tiden.
Men nu är det söndagsmorgon och jag ska snart gå ned till kåren på förmiddagsgudstjänsten. Hör och häpna! Detta är första gången efter sommaren som jag går på kåren en förmiddagsgudstjänst. Alla andra söndagar har Rut och jag varit ute på resa. Vi besöker alla kårer för ett söndagsmöte just nu. Jag undrar om folket på Riga 1 känner igen mig.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar