28 juni 2011

Cykeltur i Estland

Förra veckan gav sig några av våra ungdomar ut på en cykeltur i Estland. De ser ut att ha haft trevligt. Du kan se fler bilder från cykelturen  här>

26 juni 2011

Söndagsmorgon i Piilspala den 26 januari

Så kom vi till slut fram till Piilspala efter 400 km på huvudsakligen mycket bra vägar. Piilspala är en en fin semesteranläggning mitt i Finland vid en av de många sjöarna. Här inbjuder Frälsningsarmén för tredje gången till konferensen "Rötter" och deltagarna kommer från alla delar av Finland.
Rut och jag har ansvarat för var sitt seminarium varje förmiddagarna och vi har också talat på kvällsmötena. På eftermiddagarna var det fritid, med möjlighet att bada i sjön eller i inomhusbassängen.
Lovsångsgruppen i Piilspala

Efter min predikan på torsdagskvällen kom brandkåren. Det berodde inte på att den Helige Andes eld föll över församlingen. Det hade helt andra orsaker. Efter gudstjänsten övade sångarna och hornmusikkåren. Hornmusikkåren planerade att använda en rökmaskin till ett av sina musikstycken. Först var det väldigt svårt att få igång rökmaskinen, men då den väl kom igång var det omöjligt att stänga av den. Röken bara fortsatte att bolma ut ut maskinen. Hela lokalen fylldes med rök och brandlarmet gick. Några deltagare kom i säng väldigt sent efter brandkårsbesök och många förklaringar.

Allsång med många rörelser i Piilspala

Under konferensen presenterades en ny bok, utgiven av Frälsningsarmén i Finland. Den ges ut på tre språk: finska, svenska och engelska. Bokens titel är "En sakramental armé" med underrubriken "Frälsningsarméns syn på en sakramental livsstil i de nordiska länderna". Boken är skriven av Vibeka Krommenhoek (DK), Johnny Kleman (SE) och Antero Puotiniemi (FI).

I eftermiddag, efter gudstjänsten, reser vi tillbaka till Helsingfors med bil för att på måndagsmorgonen flyga tillbaka hem till Riga. Sedan är det bara någon dag till dess vi ska åka till den svenska kongressen tillsammans med trettio officerare och kadetter från Lettland. Vi kanske ses där?

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

23 juni 2011

Grekland missade Lettlands lärdomar

Dagens Nyheter skriver:
"Europas två värsta krisekonomier har mötts. Lettland är på väg upp ur EU:s djupaste BNP-grop, medan Greklands fall neråt fortsätter.
Grekerna lyckades inte ta vara på Lettlands dyrköpta erfarenheter. – Lettland tog tag i krisen rätt snabbt. Grekland har väntat länge, konstaterar Morten Hansen, chef för ekonomiska fakulteten vid Stockholms Handelshögskola i Riga."

Läs mer>

21 juni 2011

Åtta timmars "flygresa" mellan Riga och Stockholm

Vi var på väg till en viktig samling i Stockholm kl.16.00. vi hade planerat att ta flyget från Riga 11:15 som beräknades landa i Stockholm 11:30 (svensk tid). Då skulle vi ha extremt god tid att vara på plats i god tid före 16.00. Flygbolagets taxi hämtade oss hemma på Bruninieku 10a klockan 09:45 som planerat och taxiresan tog, som beräknat cirka 15 minuter. Vi hade god tid att checka in, en timme och 15 minuter.

Då vi kom in i avgångshallen var det fullständigt kaos. Det var fullt med folk överallt och det var helt omöjligt att veta var köerna slutade, eller började. Folk gick omkring och frågade varandra: "Ska du åka med Ryanair?", "Ska du åka med Airbaltic?" Med viss osäkerhet kunde vi identifiera kön, eller rättare sagt folkhopen, som skulle resa med Airbaltic. Men det fanns ett antal platser som man kunde ana var slutet på kön, så vi ställde oss på var sitt ställe i "kön" (=folkhopen), och avancerade så småningom mot det vi hoppades skulle vara incheckningsdisken.

Efter mer än en halvtimme kom en anställd på Airbaltic och frågade slumpvis vilket flyg människorna skulle till. Då hon förstod att Rut skulle med flyget till till Stockholm togs Rut snabbt ur ur "kön" (=folkhopen) och fördes snabbt fram till kön för Business Class. På vägen dit lyckades Rut vissla vår "familjesignal", så att jag förstod att jag skulle lämna min plats i "kön" (=folkhopen) och följa med till Business Class.

Då vi kom till Business class så var det en riktig kö. Man kunde se vem som stod före och vem som stod efter. Efter ytterligare nästan en halvtimme i kön till Business Class var vi nästan framme. Då släcktes skylten ovanför incheckningsdisken och han som skötte incheckningen gick därifrån. Alla människorna i Business Class-kön såg förvånade på varandra och undrade vad det var som hände.

Då sprang jag snabbt fram till "Bagage-drop"-kön och gick direkt fram till disken, förbi den timslånga "kön" (=folkhopen) som var på väg dit. Det var ingen som blev direkt irriterad för att jag trängde mig före, för de visste väl inte varifrån jag kom. Jag kunde likaväl ha kommit från en angränsande "kö" (=folkhop) som var på väg till samma "Bagage-drop"-disk. Jag förklarade vår situation för mannen bakom disken och han försökte hjälpa oss. Han ringde flera samtal till olika personer och frågade om han fick ta emot vårt bagage. Efter en lång stund talade han om att vi hade blivit strukna på passagerarlistan till flyget. Men hallå, sa vi, vi har ju köpt biljett till detta flyg och vi har varit på flygplatsen i tid!!!! Mannen svarade lugnt att det hade vi, men vi hade i alla fall blivit strukna och han hade ingen aning om varför. Vi försökte förklara för honom att om man hade köpt en biljett till flyget vore det rimligt att anta att man skulle få åka med flyget. Det höll han nog med om teoretiskt, men i praktiken var det annorlunda. I praktiken var vi strukna på passagerarlistan och han kunde därför inte checka in vårt bagage.

Efter ett tag förstod vi att det inte skulle hjälpa att argumentera med en stackars mannen längre. Det var ju egentligen inte hans fel att någon i systemet hade tagit bort vårt namn från listan. Mannen rådde oss att gå till Airbaltic service-disk. Där kunde man eventuellt ge oss plats på ett senare flyg. Om vi hade tur kunde det till och med kanske hända utan ytterligare kostnad för oss.

Vid service-disken var det naturligtvis kö. Det blir gärna kö då flygbolaget stryker namn på passagerarlistorna på folk som har köpt biljett i tron att biljetten berättigar att åka med planet som man köpt biljett till. Då vi äntligen kom fram till service disken fick vi förklaringen. Det plan som vi hade biljett till hade plats för 75 passagerare, men strax innan avgång hade man bytt till ett plan med 50 platser, så därför var det ca 25 passagerare som inte fick plats. Dessutom skulle vi vara glada att de bytt plan, det hade man gjort av säkerhetsskäl. Vi hade svårt att vara glada då vi erbjöds att resa med nästa förbindelse till Stockholm som gick fem timmar senare. Vi skulle missa vårt möte klockan 16.00. Den snälle mannen bakom disken tyckte nog att flygbolaget hade behandlat oss illa, så vi erbjöds en voucher som skulle berättiga oss till en kopp kaffe och en bulle i cafeterian om vi skrev på ett dokument som talade om att vi beviljats en kopp kaffe och en bulle. Det var bra att vi fick en kopp kaffe och en bulle för det det skulle visa sig att det planet som skulle gå fem timmar senare var försenat av någon anledning som ingen visste vad det var.

Ibland kan det vara långt mellan Riga och Stockholm. Det är bara en timmes flygtid om det är medvind.

/peba

19 juni 2011

Söndagsmorgon den 19 juni

Tillbakablick på den gångna veckan från min personliga utkikspunkt.
Förra lördagen på Regiondagen blev kadetterna uppgraderade till tvåårskadetter, och dagen efter var det "Andlig dag" på Officersskolan. Ewa-Marie och Markus Kihlagård svarade för undervisningen och delade av sina erfarenheter som kårledare. De talade bland annat om hur ett frö kan frambringa en vacker växt och vi fick alla ett frö till en solrosplanta som vi skulle förvalta. På altaret hamnade de överblivna solrosfröna och vi måste också lägga våra liv och ambitioner på altaret för att de ska kunna frambringa frukt.
 Tvåårskadetter
Solrosfrön på altaret
Under veckan har vi haft ytterligare intervjuer med sökande till officersskolan och i fredags skulle vi ha haft vårt sista friluftsmöte av de sex som vi haft tillstånd till. Men det blev inget friluftsmöte. Det var kallt, regnade och det var helt folktomt i parken. Men i övrigt har det varit fantastiska tillfällen, där vi har fått möta många människor.

I fredags anlände också Missionsteamet från Storbritannien till Riga. Efter lång väntan på olika flygankomster och en bil som slutade fungera kom de äntligen iväg till Seda-Sarkani området som är målet för deras missionsresa.

I lördags var det kusinträff i släkten Håkansson. Ruts mamma, Mirjam, hade sex syskon. Tre emigrerade till USA och en flyttade senare tillbaka. Av dem som flyttade till USA blev en officer i Frälsningsarmén i USA. Av de fyra syskonen som inte emigrerade blev tre officerare i Sverige. Totalt fyra blev alltså officerare i en syskonskara på sju. Nu möttes barn, barnbarn och barnbarnsbarn från en av de amerikanska familjerna som är på besök i Sverige och barn, barnbarn och barnbarnsbarn från två av de svenska familjerna. Det var svårt att få alla på bild samtidigt, men här är i alla fall de flesta med.

På måndag är det sammanträdesdag i Stockholm med sammanträden på Högkvarteret och senare med Baltiska Barnfonden.

Sedan kommer det en period där vi kommer att vara bortresta flera helger i rad.
-Nästa helg är Rut och jag talare på Rötter-konferensen i Finland
-Helgen efter det är det kongress i Stockholm och vi reser dit med trettio officerare och kadetter från Lettland.
-Helgen efter det är det Ordinationshögtid i London, och eftersom vi har en kadett från Lettland som ska ordineras ska Rut och jag vara där och representera Regionen och gratulera henne
-Helgen efter det sk vi leda ett Frälsningsarmébröllop i Riga. Det är en av våra officerare som ska gifta sig.

Sedan kommer det förmodligen en lugnare period.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

17 juni 2011

Sista friluftsmötet före sommaruppehållet

På fredag den 17/6 harf vi det sista friluftsmötet i Riga före sommaruppehållet. Välkommen till Vermanis Parken mellan 18.00-19.00.
Se fler bilder från friluftsmötena  här.
Se också detta videoklipp. Det är min favorit från parken i sommar: Halleluja i parken
/peba

12 juni 2011

Söndagsmorgon i Riga den 12 juni

En tillbakablick på veckan som gått från min personliga utsiktspunkt på livet.
Ännu en vecka med tropisk värme i Riga. Över trettio grader på dagarna och på nätterna ligger temperaturen på ca 22-23 grader.

Veckan har innehållit många olika aktiviteter. Vi håller på att införa ett nytt bokföringsprogram för Frälsningsarmén i Lettland och Mats Prennmark från Sverige kom över till Riga en dag för att hjälpa oss att komma igång.

En hel dag gick åt till intervjuer med dem söker till vår Officersskola. Det blir ännu en sådan dag nästa vecka. I fredags kom Ewa-Marie och Marcus Kihlagård till Riga för att vara huvudtalare på vår regiondag på lördagen. De fick då vara med på vårt friluftsmöte i centrala Riga med Riga Staff Songsters, Officersskolans lovsångsgrupp....

...drama om kampen mellan "tjuven" som vill komma för att stjäla, mörda och förgöra, och Jesus som har kommit för att vi ska få liv, överflödande liv (Joh 10:10)

Detta friluftsmöte innehöll flera vittnesbörd och för första gången spelade Rut och Isabel fyrhändigt piano till folkets jubel...


På lördagen var det Regiondag i Riga. Från alla kårer i Lettlandsregionen kom soldater och andra intresserade för att vara med. Många hade rest 3-4 timmar på morgonen för att komma till Riga och hade lika långt hem.

Marcus och Ewa-Marie talade och det var sång av Riga första kårs lovsångsgrupp, sångarna från Bauska och Riga Staff Songsters.
 Marcus talade om den första pingstdagen
 Ewa-Marie talade om de döda benen i Hesekiel 37
Mötesdeltagare
 Sångarna från Bauska
 Kadetterna blir utnämnda till "andraårkadetter"
SE MÅNGA FLER BILDER HÄR

Nu är det söndagsmorgon och vi är på väg till Officersskolan där vi ska ha en "andlig dag" tillsammans med Marcus, Ewa-Marie, kadetterna och Officersskolans officerare. Två möten med lunch emellan.

Sedan kommer förmodligen en ny vecka och jag hoppas att det ska bli en välsignad vecka för dig.
/Peter Baronowsky

10 juni 2011

”Grekland bör följa Lettlands väg”

Med anledning av krisen i Grekland skriver Dagens Nyheter  om en ny bok som beskriver Lettlands väg ut ur krisen. Boken är skriven av Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis och nationalekonomen Anders Åslund.

Även om det finns siffror som visar att Letttland är på väg ut ur krisen så är det en verklighet som många tusen letter inte påverkats av ännu. De var fattiga före krisen. Under krisen har de fått sina löner sänkta (de som råkar ha ett jobb), många har fått sina pensioner sänkta och många har fått sina socialbidrag sänkta.

Under förra året serverade Frälsningsarmén i Lettland mer än 74.000 portioner mat till människor som saknar nästan allt. Om vi frågar dessa om de är glada att krisen är över, har de ingen förståelse för vad vi talar om. Vi får bara hoppas att Dombrovskis och Åslunds framtidsanlys stämmer och till dess får vi fortsätta att ge mat till de hungrande så att så många som möjligt kan vara vid liv då krisen lättar även för dessa människor.

9 juni 2011

En glass på stranden

Det var över trettio grader varmt ute och på vårt kontor var det betydligt varmare. Det hade varit en lång och intensiv dag med intervjuer hela dagen med dem som sökt om att komma in på vår Officersskola i Lettland.
Vid sextiden beslöt vi att åka ut på stranden tillsammans med några vänner för att koppla av, ta en glass och få lite svalka.

Vi satt där på stranden och bara njöt. Glassarna var uppätna och vi småpratade. Precis framför oss såg vi några människor som formade ett hjärta med händerna och försökte fånga den nedåtgående solen inne i hjärtat. Det såg fint ut, så jag gick fram och frågade om jag kunde få ta ett kort också genom deras händer.

Då jag tagit kortet frågade jag varifrån de kom för jag hörde att de talade engelska. De svarade att de kom från Sankt Petersburg och jag fortsatte att fråga vad de jobbade med där. En av dem svarade, nästan förläget, att de var missionärer. Det är vi också svarade jag. De lyste upp och konversationen var igång.

Det visade sig att de var två familjer från USA som båda hade varit i Ryssland i mer än tio år som missionärer för Navigatörerna. Då de hörde att vi var från Frälsningsarmén frågade de om vi kände Vadim. Och visst känner vi Vadim....

1999, för tolv år sedan var Rut och jag inbjudna att tala på en konferens i Rostov i södra Ryssland. Kårledarna där hette Geoff och Sandra Ryan och de hade inbjudit oss för att hålla en kurs för socialarbetare från hela Ryssland och Ukraina.

Sandra och Geoff hade några år tidigare fått order till Rostov för att starta Frälsningsarméns arbete där. Två unga officerare i en helt okänd stad, där Frälsningsarmén var helt okänd. De kom dit med sig själva och var sin resväska. De hyrde en lokal för att inbjuda till gudstjänst, men ingen av dem kunde sjunga eller spela, så de hyrde ett lokalt hårdrockband för att spela till lovsångerna. Medlemmarna i hårdrockbandet blev efter en stund frälsta, den ene efter den andre. Vadim var en av dem och han var nybliven soldat vid vårt besök i Rostov.

Flera år senare var Rut och jag inbjudna att föreläsa på den ryska Officersskolan som då hade sina lokaler i Helsingfors, eftersom man inte fick lov att ha officersutbildning i Ryssland. En av kadetterna var Vadim som tillsammans med sin fru utbildade sig till officer. Och, nu, flera år senare, på en badstrand utanför Riga får vi en hälsning från Vadim och får höra om hans arbete för Frälsningsarmén i Sankt Petersburg.

Eftersom de två familjerna arbetade för Navigatörerna frågade jag om de kände Aivis. Aivis är lett, arbetar deltid för Navigatörerna, undervisar i lärjungaskap på vår Officersskola och är gift med kårledaren  på Riga första kår. Jo visst visste de vem Aivis var. De hade träffat honom i Estland på en konferens flera år tidigare. de fick hand telefonnummer och skulle ta kontakt med honom. Vi inbjöd dem till vårt friluftsmöte i centrala Riga på fredagskvällen, vår Regionala dag i Riga på lördagen då vi har två möten och till söndagsgudstjänsten.

Det blev en långt samtal. De hade mycket att berätta och vi berättade om Frälsningsarméns arbete i Lettland.

Fyra timmar efter att vår glasspaus på Jurmalastranden hade börjat önskade vi varandra Guds välsignelse och körde hem till Bruninieku-gatan där vi bor. Uppmuntrade och uppbyggda efter vårt samtal med missionärerna från Sankt Petersburg.

Jag glömde visst att tala om varför de två familjerna var i Lettland. Med jämna mellanrum måste de resa ut ur Ryssland för att förnya sina visum som de måste ha för att vara i Ryssland. Den här gången reste de till grannlandet Lettland och den här kvällen tillbringade på Jurmalastranden utanför Riga, samtidigt som fyra frälsningssofficerare efter en varm dag på högkvarteret sökte lite kvällsvalka och tog en liten glasspaus i livet.

/peba

5 juni 2011

Efter familjelägret

Familjelägret med de norska och lettiska kadetterna avslutas på söndagsmorgonen. Lägerdeltagarna reste då in till Riga för att vara med om gudstjänsten på Riga första kår.
Här sjunger lägerdeltagarna under gudstjänsten:
och här sjunger kadetterna från Norge och Lettland "Pray for the city you live in":

Söndagsmorgon i Riga den 5 juni

Nu är juni här. Den första december satte jag in en ny besöksräknare på rupeba.se och efter sex månader visar det sig att vi har haft 52.324 besök på hemsidan från 91 olika länder. De allra flesta besökarna kommer från Sverige. Därefter kommer Norge, USA, Storbritanninen och Lettland.

Den här veckan har de norska kadetterna, tillsammans med de lettiska, haft ett familjeläger utanför Riga. Eftersom det var ett norsk-lettiskt samarbete besökte den norske ambassadören vår Officersskola i Riga för att träffa sina landsmän och oss övriga. Här ser vi den norske ambassadören i mitten tillsammans med de norska och lettiska kadetterna.

I går kväll besökte Rut och jag familjelägret, och här väntar lägerdeltagarna på att bli fotograferade av fotografen från norska Krigsropet:


I fredags hade vi besök på vårt friluftsmöte i Riga. Det var Lidköping/Kållands musikkår som var ute på musikresa för att fira sitt 50-årsjubileum. Det var ett uppskattat inslag. Det var mycket folk i parken och vädret var fantastiskt.
Som vanligt sjöng Irina och Andrejs

I lördags var det examinationshögtid på RIBI (Riga Internationa Bible Institute) och en av våra löjtnanter, Aldona, tog sin examen och blev högtidligen gratulerad:

...och idag är det söndagsmorgon och snart dags att gå ned på gudstjänsten på Riga första kår. Deltagarna från familjelägret kommer in på gudstjänsten så det blir säkert fullsatt.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

3 juni 2011

Andris Berzins ny president i Lettland

Lettlands nye president heter Andris Berzins. Han valdes av parlamentet på torsdagen med 53 röster mot 41 för den sittande statschefen Valdis Zatlers.
Bytet på presidentposten sker den 7 juli. Därefter väntas förloraren Zatlers kasta sig ut i politiken och försöka ta revansch genom ett nyval till parlamentet i höst.
Läs mer i Dagens Nyheter