31 maj 2010

Mötesresa till västkusten

I söndags reste vi de tjugo milen till västkusten för att besöka kåren i Liepaja och utposten i Ilmaja. 
Lokalen i Lipepaja var fullsatt. Det var mötesbesökare i alla åldrar. Temat för gudstjänsten var "den andliga striden" och under eftermötet fylldes böneplatsen flera gånger av människor som ville överlåta sig till Gud.

Omedelbart efter gudstjänsten möblerades lokalen om och efter en stund strömmade det in barn till den väntande söndagsskolavslutningen.

Tidigare hade man hållit söndagsskolan på övervåningen samtidigt som gudstjänsten. Men efterhand som söndagsskolan växte fick man inte längre plats på övervåningen utan fick förlägga söndagsskolan i möteslokalen efter gudstjänsten. 
 
Efter gudstjänsten i Liepaja körde vi de fem milen till Ilmaja, som egentligen bara består av en järnvägsstation och ett hus. I bottenvåningen på huset håller Frälsningsarmén sina gudstjänster. Mötesbesökarna hämtas i kårens minibuss från de närliggande byarna.
Redan då vi körden in på tomten hörde vi musik från lokalen. Den var mer än trettio personer i alla åldrar samlade i den lilla lokalen och de satt en halvtimme före mötet och sjöng den ena sången efter den andra ifrån Frälsningsarméns sångbok. Ledare för verksamheten är den pensionerade frälsningsofficeren Arja Bergman.
 
Efter gudstjänsten serverades mat och sedan fick ta emot massor av blommor från barnen ute på gården innan vi kunde börja återfärden mot Riga.

29 maj 2010

Söndagsmorgon i Riga den 30 maj

Nu är den här bilden är inte tagen en söndagsmorgon. Den är överhuvudtaget inte tagen en morgon. Det är en solnedgång på Jurmala-stranden utanför Riga. Soluppgång i havet är det svårt att se i Lettland, eftersom det huvudsakligen är västkust hela vägen. Men solnedgång i havet kan man se på många ställen i Lettland.
Vi fick besök från Bistånd i Västerås. De kom med en hjälpsändning. På kvällen tog Rut och jag ut Arne och Kremena till Jurmala-stranden. Så här fint var det. Kremena Yakimova tog bilden.

Nu har de officiella bilderna kommit från Rigas Maratonlopp förra söndagen. Rut och jag sprang Mini-Maraton på 5 km.
Den här bilden bevisar minst tre saker:
-Vi kom i mål (bilden är från målgången)
-Vi sprang (i alla fall då det fanns folk som såg oss)
-Vi kom inte sist (det var faktiskt många som kom efter oss. t.ex. alla mammor med barnvagn)

Vill du se fler bilder kan du gå till Riga Maratons officiella hemsida här. Efter texten "Rut Baronowsky Pestisanas armija", längst ned på sidan, kan du trycka på "Skaitit foto" till höger, som betyder se på fotona, så kommer de fram om allt fungerar.

Nu har vi varit i Lettland i snart ett år och vi märker efterhand att det finns många kulturella skillnader. Det svenska samhället bygger i stort på tillit, medan mycket i det lettiska bygger på misstänksamhet.
I arbetslivet i Sverige kontrollerar arbetsgivaren i hög grad sig själv. Man gör egna mätningar som eventuellt ska visas upp någon gång. Vi har intenkontroll av arbetmiljön, egenkontroll av livsmedelshantering och mycket mer.
I Lettland bygger systemet på att myndigheterna kommer och kontrollerar förhållandena och utdömer olika straffåtgärder.
Systemet bygger på att myndigheterna förutsätter att man försöker undandra sig sitt ansvar.
Förra veckan fastnade en lastbil med hjälpsändning i tullen. Den innehöll kläder till fattiga och hemlösa. Lastbilen hölls kvar i tullen därför vi inte hade lämnat in en fullständig redogörelse för vilken människa som tagit emot vad i den förra transporten.
Transporten redovisade ett visst infört värde i form av kläder och om vi inte kan bevisa att vi delat ut alla kläder till olika personer med deras signaturer på handlingen, så förutsätter tullen att vi har sålt varorna och undanhållit moms och inkomstskatt.

I affärerna är det också kontroll. I Rimi stormarknader finns det detektorer som man måste passera med kundvagnarna på väg ut från affärerna (det finns ju även i Sverige). Utanför detektorerna står det uniformerade vakter som kontrollerar de inköpta varorna mot kvittot varje gång det piper. Och det gör det ofta.
Till och med i vår lilla närbutik eller i Pressbyrån (Narvesen) finns det uniformerade vakter som kontrollerar att ingen tar med sig obetalda varor ut.
Då jag berättar att vi i Sverige själva scannar våra varor och skriver ut kvitto när vi går, brukar de le åt mig och se ut ungefär som om de undrade: "Skojar han nu igen?"

Men nu är det söndagsmorgon. Idag innebär det tidig avfärd för tre timmars bilfärd till västkusten. Klockan 11.00 ska vi ha gudstjänst i Liepaja och senare klockan 15.00 ska vi ha gudstjäsnt i Ilmaja, där Arja Bergman är kårledare.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky


25 maj 2010

Riga Maraton

I söndags var det dags för Rigas maraton på 42 km. Man kunde även springa halvmaran på 21 km eller mini-maran på 5 km. Totalt var det mellan 11.000 och 12.000 deltagare. Här kan man se några av dem.




23 maj 2010

Solnedgång i Jurmala

Vi fick besök från Bistånd i Västerås. De kom med en hjälpsändning. På kvällen tog Rut och jag ut Arne och Kremena till Jurmala-stranden utanför Riga. Så här fint var det. Kremena Yakimova tog bilderna.

22 maj 2010

Söndagsmorgon i Riga den 23 maj

Så blev det söndagsmorgon ännu en gång efter en vecka med sommartemperaturer och mycket sol i Riga.
Veckan började med ett styrelsemöte i Stockholm med Baltiska Barnfonden, som kommer att bidra ekonomiskt till vårt kommande projekt i Sarkani "Change a village".

Efter sammanträdet satte vi oss på båten hem till Riga. Vi hade bestämt oss för båtfärd i stället för flyg denna gång. Båten är inte lika beroende som flyget av var askmolnen från Island befinner sig för tillfället. Båtfärden är dessutom avstressande. Den tar en kväll, en natt och en morgon och man kan inte göra så mycket mer än att följa med och ta det lugnt.

Under veckan har vi också varit i Skangal för ett styrelsemöte. På Skangal fick vi se det pågående bygget av det nya bastu-huset. Vi fick dessutom se förskolebarnen från Sarkani som kommer till Skangal tre gånger i veckan för att få mat, dusch och förskoleverksamhet.

Även om jag bor i Riga försöker jag följa med vad som händer i svensk press. En intressant debatt har blossat upp om huruvida det är lämpligt att kungen för in prinsessan till kyrkan inför bröllopsceremonin. En rad präster, biskopar och ärkebiskopen uttalar sig om det osvenska och olämpliga i den seden. Nio präster skriver brev till prinsessan Viktoria och ber henne omvärdera sitt beslut att låta pappa för in henne till gudstjänsten.
”Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet”
"Präster vädjar om svensk bröllopssed"
Jag tycker det är positivt att prästerna i Svenska Kyrkan fortfarande har förmågan att bli upprörda över att man ändrar något som man betecknar som "svensk sed". Jag tycker bara att det finns andra frågor som prästerna borde prioritera att bli upprörda över. Då man till exempel ändrar svensk sed och kyrkans lära om vad ett äktenskap är kan jag inte se samma upprördhet hos dessa präster.

I går var vi på fest. En rysk fest. Det var en våra rysktalande officerare som fyllde femtio år och Rut och jag hade blivit inbjudna till festen.

Idag är det söndagsmorgon och dagen för Rigas Maratonlopp. Vi är flera som kommer att delta från Frälsningsarmén. Rut och jag kommer att gå (och/eller springa) den kortare varianten på fem kilometer. Jag tror inte att jag orkar springa så långt utan att ha tränat. Jag försvarar mig med att om jag går kommer jag att exponera vår Frälningsarmé-T-shirt under en längre tid än om jag sprang. Är inte det en god ursäkt?
På grund av maratonloppet har Riga 1 flyttat sin gudstjänst från 11.00 till 16.00. Då har normalt "International church" sina gudstjänster i FA:s lokal, så då kommer vi att ha gemensam gudstjänst med dem. Det kommer att bli intressant.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

20 maj 2010

På resa i Lettland

En grupp från Templets strängmusikkår i Stockholm besökte Lettland under påsken. Här skriver Kristina Strömqvist en rapport från besöket i "Tempelnytt":
Påskafton 2010 kl 0730 tog vi, 7 pigga strängmusikanter, flyget från Stockholm till Riga. ”Vi” det var Anna-Lisa Rejler, Britt-Marie Alm, Gerd Nilsson, Eva Malmberg, Lisbeth Löwmark, Kai Kjäll-Andersson och Kristina Strömqvist. Jan Rejler, ”vår” man, hade i sista stund fått avboka resan.
                      På flygplatsen i Riga möttes vi av  Regioncheferna i Lettland, Rut och Peter Baronowsky, och åkte vi till Riga 1 där regionkontoret finns och även regionchefernas bostad. När vi gick igenom kåren fick vi hälsa på några ungdomar som haft en bönenatt och nu var på väg hem.  Peter berättade att de hade väldigt många ungdomar som också ansvarade för lovsången i mötena.
Efter att vi fått lite att äta hos Rut o Peter var det dags att åka till Riga 2, den rysktalande kåren som leds av Andrejs och Irina Konovalovs. Där möttes vi av en fullsatt lokal och vestibul, ca 180-200 hemlösa, mestadels män som kommit för att få ett mål mat men också för att för en stund få glömma det hårda livet på gatan och bara få sitta ned och ta del av lite mänsklig värme.  Kårledarna utstrålade verkligen Kristi kärlek och även om vi inte begrep ett ord av vad som sjöngs på ryska så upplevde vi en kärleksfull atmosfär. Vi fick här vårt första tillfälle att sjunga. Vi presenterade sångerna på engelska och våra vittnesbörd översattes till ryska. Extra roligt var det att få ha Rut med på altstämman och att då och då få höra hennes pianospel. Mötets höjdpunkt var förstås soldatinvigningen! En ung pojke och en kvinna invigdes till soldater! Peter berättade att många av de yngre pojkarna som invigts till frälsningssoldater är hemlösa. De har ingenstans att bo utan måste gå ute på nätterna. Uniformen har de hängandes på kåren. Självklart är det här ett stort problem då många nyss lämnat ett liv i missbruk bakom sig. Hur lätt är det inte att falla tillbaka när det är kallt ute och man fryser natt efter natt. Peter var glad att kunna berätta att  FA fått hyra en lägenhet där nu sex av dessa nyblivna soldater får bo.  En kår i Australien har som ”sitt” projekt att under ett år stå för hyreskostnaden. De av pojkarna som ev får någon form av bidrag får givetvis lämna det som ett tillskott till hyran.

Senare samma dag åkte vi till Bauska där kårledaren Ruth Hansen och hennes medhjälpare hade brett 150 smörgåsar. Ja inte alla till oss utan till Påskdagsmorgonens gudstjänstbesökare! Vilket jobb när köken inte tillnärmelsevis har den utrustning som vi är vana vid! 
                      Påskdagens första gudstjänst hölls kl 0730 inne i slottet i Bauska! Inte trodde vi att så många skulle komma men ack vad vi bedrog oss. Det var mycket folk och vi gjorde vårt bästa för att få liv i rösterna trots den tidiga timmen. Sången ”Min Jesus lever, därför vill jag leva” ekade i den stora slottssalen då sången även finns i den lettiska sångboken. Peter talade och som alltid framför han budskapet med både humor och allvar. Smörgåsarna som Ruth Hansen gjort kvällen innan smakade förträffligt tillsammans med kaffet och nu vi fick tillfälle att åtminstone hälsa på besökarna – någon längre konversation var omöjlig då de flesta inte talade engelska.
                      Efter gudstjänsten sa vi adjö till Ruth Hansen och åkte direkt till Iecava där vi kl 1200 hade möte i Folkets Hus. Kårledaren Arturs hade fullt upp med att översätta våra vittnesbörd och Peters predikan från engelska till lettiska.
                      Tillbaka på hotellet fick vi en glad överraskning – Jan Rejler hade bokat en ny biljett och kunde nu förena sig med oss! Vad glada vi blev!  Eftermiddagen tillbringade vi i Riga tillsammans med Rut och Peter. Vi åkte ut och promenerade på en av Rigas stränder som säkert är ett ”andningshål” för många av Rigas invånare. Men helt säkert inte för de män och kvinnor som vi tidigare mött på Riga 2, de skulle varken ha råd eller möjlighet att ta sig till den här stranden. Innan finanskrisen var det tjusiga villor längs med stranden. Nu var de flesta förfallna och övergivna även om någon enstaka villaägare lyckats klara av att bo kvar i området.

Annandag påsk var vi med om regionkongressen på Riga 1. Allt tolkades till ryska och engelska. Nu fick vi lyssna till ungdomarna och lovsångsteamet. Vilken glädje och vilken innerlig bön. Vi fick även lyssna till den nybildade ”stabskören” som gjorde sitt uruppförande just på Annandagen. Oj vad de sjöng och vilken inspiration! Peter talade i det första mötet och Rut i det andra och vi imponerades stort av deras kvinnliga tolkar.  I pausen mellan mötena kom en officer fram och gav oss var och en ett kors som han själv snidat till i trä. Det var Janis Mucinieki och vi fick även ett lite större kors som nu finns i strängrummet som en påminnelse om vårt besök i Lettland.
                      Ett av de finaste intrycken var i det sista mötet då Peter bad alla officerare och kadetter att komma fram. ”Det här är era ledare som lett er fram till Gud” sa han till soldaterna. ”Nu ska vi alla vara med och be för dem” och så bad vi för alla dessa som stod där i en lång rad.  Så trodde vi att mötet var slut, men då var det en kadett som reste sig och sa att hon ville be för oss och för Templet. Så blev vi omringade av officerare och kadetter som bad för oss och för vår kår! Vilken kärlek!

Vi som var med på resan fick se en fattigdom och en nöd som skakade om oss. Det finns helt enkelt inga pengar i landet. Tjusiga köpcentra står gapandes tomma, nybyggda bostadsområden har inga hyresgäster, människor har inget jobb och många är de som tröstar sig med alkohol. Och detta i ett land som ligger en timmes flygresa från Sverige och som drabbades hårt när finanskrisen slog till. Aldona Vaineike och hennes medarbetare Anita Voznaja är två ”slumsystrar” i dess rätta bemärkelse. De besöker regelbundet 100 av de allra fattigaste familjerna för att lämna ut mat och kläder. Familjer som ingen myndighet vill kännas vid. Ett stort böneämne nu är att hitta en lägenhet i detta fattiga område där Aldona och Anita skulle kunna ha ett förråd av kläder och mat och dit dessa familjer skulle kunna gå för att få hjälp.

Vi blev alla imponerade av det arbete som Frälsningsarmén gör i Lettland och som utförs av outtröttliga officerare, soldater och medhjälpare som jobbar under mottot ”soppa, tvål och frälsning”. Att ”Ruta” och Peter Baronowsky är omtyckta och populära ledare märkte vi och vi önskar dem och alla hängivna människor vi mötte Guds rika välsignelse!

16 maj 2010

Söndagsmorgon den 16 maj

Ännu en vecka har gått. Sommaren är på väg även om det just nu är stora svängningar i vädret. Men det kanske är så det brukar vara på sommaren. Det känns som att det är så länge sedan det var sommar sist, så att jag nästan glömt hur det brukar vara.

En huvuduppgift under veckan har varit att bearbeta alla ansökningar till vår officersskolekurs som börjar i september.

En annan högt prioriterad uppgift är vårt projekt "Change a village" där vi vill förvanda ett hus till "Barnens hus" i byn Sarkani. En by där de allra flesta föräldrar är alkoholiserade och barnen ofta lämnade  till sig själva. Byn består av några grå hyreshus som användes av den sovjetiska armén under ockupationen. Hit hänvisas föräldrar som straffat ut sig från alla sociala skyddsnät.

Med projektet "Change a village" vill vi skapa hopp om att det är möjligt att förändra sin situation. Vi planerar att tillsammans med barn och vuxna i byn rusta upp ett hus och samtidigt ge arbetstillfällen och lära ut ett yrke. Planering och förhandlingar med samarbetspartners pågår. På ytan kommer det att se ut som vi bygger ett hus, men det handlar egentligen om att bygga människor.

I tisdags hade vi vår månatliga ledarsamling. I förbindelse med samlingen hade vi farvälmöte för Kristina Frisk som i många år har varit förbindelselänken mellan Frälsningsarmén i Sverige och i Lettland.

Under ledarsamlingen presenterades också en del ny statistik. Frälsningsarmén i Lettland är inte stor. Den består av sju kårer, fem utposter och några sociala institutioner. De flesta kårerna och utposterna är små och ligger i byar över hela landet. I genomsnitt samlar vi 600 personer varje vecka till huvudgudstjänsten, 150 till gudstjänster under veckan och 100 personer till bibelstudium. Varje vecka samlas 160 barn till söndagsskola. Varje vecka serveras 2000 portioner soppa eller annan mat.

Nu är det söndagsmorgon och om det är en normal söndagsmorgon samlas snart 600 vuxna och 160 barn till Frälsningsarméns gudstjänster i Lettland.

Och sedan kommer en ny vecka på kårerna med soppkök, matutdelning, klädutdelning, duschmöjlighter, bibelstudier, bönemöten, veckomöten, ungdomssamlingar och mycket mer...

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky



10 maj 2010

Ny soldatinvigning på Rigas första kår

I söndags, den 9 maj, hölls den andra soldatinvigningen på Riga 1 för året. Det var Ligita som blev frälsningssoldat.
Ligita anställdes som personal på Patverums, en fritidsverksamhet för barn från socialt handikappade familjer. Under en kursdag om Frälsningsarmén tidigare i vår var Ligitas första fråga. "Hur fort kan man bli frälsningssoldat?" - Nu vet hon det.

(Bilder: Aivis Ilsters)

9 maj 2010

Soldatinvigning i Seda

I söndags hölls ännu en soldatinvigning i Seda, en liten by två timmar nordost om Riga. Utposten i Seda har just flyttat in i en ny byggnad som vi hoppas att vi kan få hyra av kommunen en längre tid framöver. Det var den andra soldatinvigningen i Seda någonsin. Den första hölls i november.
Lokalen som Frälsningsarmén lånar i Seda
Kåreldaren Sergejs med de nya soldaterna

Söndagsmorgon i Riga den 9 maj

Är det sommaren som har kommit? Eller är det bara tillfälligt? I går kväll var det över 20 grader varmt.

Förra veckan avslutades med besök från Frälsningsarmén i Klaipeda. Det var kårens ungdomsalphagrupp som tillsammans med sina ledare besökte ungdomarna på Riga 1. Ledare för gruppen var Joakim Storck, svensk frälsningsofficer som är stationerad i Litauen. Här är en bild på ungdomarna från Klaipeda tillsammans med några av ungdomarna från Riga.

Veckan inleddes med en "Andlig dag" på Officersskolan (jag hoppas att de övriga dagarna inte är oandliga). Det var Ros och Vic Poke som gästade Officersskolan och talade om förundstanken genom hela Bibeln. Våra tre nuvarande kadetter ordineras den 12 juni.


En stor del av veckan i övrigt har tagits i anspråk för att bearbeta alla ansökningsintervjuer vi har haft med eventuellt blivande kadetter i den kull som ska börja sin utbildning den 1 september. 

Dessutom har vi hunnit med att fira en av de två nationaldagarna i Riga, den 4 maj. Det var mycket folkdräkter, ölstånd och körer på gatorna, men väldigt lite folk, huvudsakligen beroende på det kalla vädret.

Under onsdagen åkte vi upp till Sarkani för att inspektera ett hus som vi skulle vilja förvandla till barnens hus för de barn som bor i närheten. Detta är ett stort projekt och det kommer förmodligen att komma täta rapporter här om hur arbetet framskrider.

I går var det hemförbundets regionala samlingsdag i Riga. Förutom de lettiska officerarna medverkade också Anders och Kristina Frisk.


I lördags fick vi också besök av Lennart och Inga-Lill Ljungberg från Tranås. Inga-Lills syskon med respektive var också med. Syskonens morföräldrar, Oscar och Jenny Lundwall, var frälsningsofficerare i Lettland mellan 1926 och 1929. Vi hade plockat fram bilder och tidningsurklipp från den tiden som vi kunde visa gästerna.

I dag är det söndag och vi är på väg till utposten Seda (två timmar nordost om Riga) för att vara med om att inviga tre nya soldater. Samtidigt är det soldatinvigning här hemma på vår hemkår, Riga 1. Soldatskaran växer...

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

5 maj 2010

Bildkavalkad från Lettland

Idag fick jag ett mail med flera länkar till bilder från Frälsningsarmén i Lettland. Bilden ovan visar pianistens fötter under familjgudstjänsten på Riga 1 den 11:e april. Fler bilder från det tillfället hittar du här.

Den här bilden är från Bibelolympiaden den 17:e april med tävlande lag från de olika kårerna i Lettland. Fler bilder från bibelolympiaden hittar du här.

Slutligen kom en länk till ungdomskören som framträdde första gången under påskhelgen. Du kan se och höra dem här.

1 maj 2010

Söndagsmorgon i Riga den 2 maj

April är över. Maj har börjat. Det verkar som om till och med vädret har fattat det. Vi gick ut på en kvällspromenad den sista dagen i april och det var 23 grader varmt i Riga! Eller är det något fel på vår nya termometer?

Veckan har huvudsakligen fyllts av intervjuer med dem som ansökt om att bli officerare i Frälsningsarmén. Vi startar den nya officersskoleutbildningen den första september och vi räknar med att första året blir ett internatår med heltidsstudier. Andra året blir ett år då kadetterna är utplacerade på olika praktikplatser. Under den tiden fortgår studierna på distans och kadetterna samlas en vecka varje månad för internatstudier. Efter det andra året ordineras kadetterna till officerare och sedan följer ytterligare ett studieår på distans, medan de nyblivna löjtnanterna fullgör en tjänst någonstans i landet.

Studierna kommer att bestå av tre lika stora delar:
Knowing - den akademiska teoretiska delen
Doing - det praktiska hantverket som officer
Being - den personliga utveckligen som lärjunge

Under helgen har ungdomarna på Riga 1 fått besök av en grupp från Frälsningsarmén i Klaipeda i Litauen. Det är Frälsningsarmén i Tyskland som ansvarar för arbetet i Litauen och Frälsningsarmén har bara en kår i Litauen och den ligger i Klaipeda på västkusten. Gruppen som kommit på besök är kårens ungdoms-alphagrupp, bestående av tolv deltagare och fem ledare. I fredags kväll kom de lagom till ungdomssamlingen på Riga 1. I lördags deltog de i gudstjänsten på Riga 2 och efter det blev det sightseeing i Gamla Stan i Riga. I dag ska de vara med om förmiddagsgudstjänsten på Riga 1 innan de reser hem de fem timmarna i minibussar till Klaipeda.

Kårledaren på Riga 1 är distanskadett på Officersskolan i London och är där på en studievecka så Rut och jag kommer att ansvara för gudstjänsten. Men vi har mycket god hjälp. Lovsångsgruppen från Riga 1, med orkester, kommer att leda i lovsång, ungdomarna från Klaipeda kommer att vittna och sjunga och Rut och jag kommer att leda och predika.

Sedan är det snart slut på den här veckan och en ny vecka börjar. Den börjar med att Vic och Ros Poke kommer från Stockholm för att leda en "andlig dag" på Officersskolan i Riga.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky