30 nov. 2010

Mitt i veckan - vecka 48

I början av veckan fick jag de första bilderna på huset vi bygger om i Sarkani. Det ska bli ett "Barnens hus", men även ett hus för hela familjen, med duschmöjligheter, tvättmaskiner och ombonad miljö fyllt med positiva aktiviteter. På bilden ser vi att nya fönster har satts in och vi ser septiktanken som är färdig. På andra sidan huset borrar vi efter vatten.

Jag fick också en rapport från kårledaren i Bauska som berättar om första adventsfirandet på kåren. Kåren håller på att växa ur sin lokal och på gudstjänsten i söndags var det 97 personer samlade på 57 kvadratmeter!!! Under gudstjänsten var det barnvälsignelse och barngruppen medverkade. Många föräldrar kom till kåren som aldrig varit där förut.

29 nov. 2010

Bilder från Riga (2) - Svarthuvudgillets hus

Många av de gamla husen i Gamla Stan i Riga är fint renoverade och väl upplysta på kvällarna. Här är det Svarthuvudgillets renoverade hus på Streiniekutorget mitt emot Stadshuset.

27 nov. 2010

Söndagsmorgon i Riga den 28 november


Tankar om veckan som gått från min personliga utsiktspunkt.....
Nu har det blivit söndag igen, och inte vilken söndag som helst, utan den första advent. Nedräkningen inför julen har börjat.

Mitt i veckan reste Norm och Isabel Beckett till Australien för att fira Isabels mammas 100-årsdag. Det betyder att Rut och jag tar över undervisningen på Officersskolan i två veckor. Det har vi naturligtvis ingenting emot, även om det betyder att vi måste lägga många andra arbetsuppgifter till sidan. Jag har huvudsakligen undervisat om Frälsningsarméns tionde trosartikel som handlar om helgelse och Rut har undervisat om själavård. Den kommande veckan ska jag undervisa om den elfte trosartikeln som handlar om evigheten och Jesu återkomst. Rut kommer att undervisa om ledarskap.

Mitt under veckans sammanträde med Finansrådet kom plötsligt en av flickorna på kontoret in med andan i halsen och berättade att polisen hade kommit till kontoret och ville prata med någon om flaggan som hänger på fasaden. Vår ekonom gick ned och talade med polisen. Det visade sig att någon hade klagat på vår stora flagga med texten "Lettland för Kristus". Polisen ville se våra tillstånd för att ha flaggan på fasaden.
Tillståndet fanns inte på kontoret men Ekonomen lovade polisen att ha det tillgängligt nästa dag. Tillståndet fanns just då hos byggjobbarna som arbetar med huset. Polisen sa att texten var utmanande men Ekonomen fick uppfattningen att polisen gillade den. Polisen skulle komma tillbaka nästa dag, men han har inte kommit tillbaka ännu.

En höjdpunkt den här helgen är att vi har hela familjen samlad. Äldste sonen fyller fyrtio år och det har varit bestämt länge att vi skulle träffas i Riga för att fira detta. Alla tre söner har kommit till oss med familjer. Fem barnbarn. Sammanlagt är vi tretton personer. Det blir inte så många tillfällen som vi alla kan vara samlade så den  här helgen är en höjdpunkt. Vi räknar till och med att gå på gudstjänst tillsammans på Riga första kår om några timmar. Under gudstjänsten ska vi spela vår kornettrio som framförs av tre generationer, far, son och barnbarn.

Men snart är helgen över och en ny arbetsvecka börjar.
Jag hoppas att det blir en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

24 nov. 2010

Riga när det lackar mot jul

Urklipp och text från Dagens Nyheter:
"Riga är alltid värt en resa och alldeles särskilt när det lackar mot jul. I år firas 500-årsdagen av den allra första klädda granen. Och det finns mycket att handla.
Den 28 november är det jubileum: Den stora julgranen på Strelniekutorget tänds och tomteorkestern spelar för alla som samlats. Firandet av vår allra käraste julsymbol, den vackert pyntade granen, inleds.
I år fyller julgranen nämligen 500 år och det var här i Riga den första pyntade granen restes. Till skillnad från dagens glittriga barrträd slutade de tidiga julgranarna som facklor – i traditionen ingick att de eldades upp."

Bilder från Riga: Grannhuset

Det finns många fina hus i Riga. Och så finns det en del hus i mindre bra skick. Detta hus är en av våra närmaste grannar. Vi kör förbi det varje dag då vi kör ut från vår innergård. Vi bor i den delen av Riga som kallas "Nya Riga", men Gamla Riga är normalt i mycket bättre skick, för det är där turisterna går.

20 nov. 2010

Söndagsmorgon i Riga den 21 november

Personliga reflektioner från min utsiktspunkt. (Bilden är från vårt sovrumsfönster)
Den gångna veckan har naturligtvis präglats av 20-årsjubileet av Frälsningsarméns återstart i Lettland efter femtio års ockupation. Det har varit en kapplöpning med tiden. Klockan fyra på eftermiddagen, dagen före Festen, kom den tre meter långa flaggan upp som förändrar gatubilden på Bruninieku Street (se bilden ovan). Flaggan proklamerar "Lettland för Kristus".

Klockan nio på kvällen kom den nya entrédörren och en del av byggskivan, som har suttit över hela entrésidan av huset, togs bort så att folk skulle komma in till Festen dagen därpå. Då byggarbetarna sent på kvällen lämnade huset, kunde vårt folk börja städa entrén för att kunna ta emot alla gästerna nästa dag.

Ute på gården sattes det upp tält och byggdes bänkar till det "gammeldags soppköket" som vi skulle servera på vår innegård mellan mötena.

Vi hade möblerat om vår stora lokal och lyckats klämma in 350 stolar. Men vi visste att det skulle komma mycket mer än 400 besökare till Festen. Till kafeterian lånade vi stolar från den angränsande Ryska skolan. Vi lyckades klämma in ytterligare 70 stolar där och förberedde för att visa mötet på en storbildsskärm kafeterian.

Dagen kom och så även folket. Det var alldeles fullt i lokalerna....och i gångarna och i trapporna. Och folket stannade de fem timmarna det tog att ta sig igenom det omfattande programmet med två gudstjänster och soppkök. Mötet innehöll även en "farväl-del" för kommendörerna Vic och Ros Poke som besökte Lettland för sista gången före deras pensionering.

Under dagen visades även en stor utställning i lokalerna på nedre botten och under dagen såldes ett nummer av Stridsropet på lettiska och engelska. Det var det första numret av Stridsropet som gavs ut i Lettland sedan andra världskrigets utbrott 1939.

Dagen efter, på fredagen, var det "andlig dag" på officersskolan med besök av Vic and Ros Poke.

Nu är det söndag morgon och snart är det dags att gå till nästa Fest. Idag firar kåren Riga 1, sin tjugo-åriga födelsedag efter ockupationen. Sedan gäller det att försöka anpassa sig till ett normalt liv efter alla festligheterna.

Jag hoppas att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

19 nov. 2010

Tjugoårsfesten av Frälsningsarméns återstart i Lettland

Den 18 november 1990, Lettlands nationaldag, hölls det första Frälsningsarmémötet efter ockupationen. Nu, tjugo år senare, firade vi en stor födelsedagsfest för att fira tjugo års verksamhet i Lettland.

Dagen började med en bankett på Officersskolan för de speciellt inbjudna utländska gästerna. Rektorn för Officersskolan hade lagat maten och kadetterna serverade.
 Under banketten framfördes också ett drama som speglade Frälsningsarméns arbete i Lettland från 1923 fram till andra världskriget, då Sovjetunionen förbjöd Frälsningsarmén i Lettland, den svåra tiden under ockupationen och återöppnandet av verksamheten 1990.
Några av de utländska gästerna samlade efter mötena

På eftermiddagen hölls två möten i den sprängfyllda lokalen. Även kafeterian utanför lokalen var fullsatt och fick se mötet på storskärm. Mellan mötena serverades det ett gammaldags soppkök utomhus. Det var en oavbruten festhögtid från 14.00 till 19.00.

Det sista mötet avslutades med kaffe i tårta. Efter nationalsången marscherade tjugo personer in med varsin tårta med sprutande fyrverkeri. Varje tårta var märkt med ett årtal mellan 1990 och 2010 och tårtan bars av en person som blivit frälst just det året. Det var en fantastisk dag med en fantastisk avslutning.
 Födelsedagstårtorna (från Ieva Tavare FaceBook sida. Fler bilder därifrån här)

Då firandet var över var det flera deltagare som hade en flera timmar lång hemresa till de olika städerna och byarna. De två utposterna i  Seda och Sarkni hade skickat 54 personer. Riga andra kår hade 80 personer närvarande.....

Mer information om högtidsdagen kommer på här på rupeba.se.

16 nov. 2010

Frälsningsarmén i Lettland idag

Inför Frälsningsarméns tjugoårsjubileum i Lettland skrev jag följande inlägg som jag hoppas ska publiceras i en dagstidning i Lettland veckan efter jubileet:
Frälsningsarmén arbetar i dag över hela Lettland i 12 kårer (församlingar), barnhem, kriscenter för kvinnor, fritidsverksamhet för skolbarn, besökstjänst och i sociala center.
Nästa alla kårer har ett omfattande socialt arbete, till exempel soppkök, matpaket, klädutdelning, duschar och tvättmaskiner.

Frälsningsarmén är en kyrka med huvudmålsättning att förkunna de goda nyheterna om Jesus för alla människor i Lettland, barn och äldre, rika och fattiga. Mottot är "Blod och Eld". "Blod" refererar till att Jesus gav sitt liv på korset för att ge oss fölåtelse och frälsning. "Eld" referera till pingsten då lärjungarna blev fyllda av kraft genom den Helige Ande.

Över ingången till Riga första kår kan man (snart) se fanan som proklamerar "Lettland för Kristus" (Se skissen ovan).

Lite statistik från Frälsningarméns sociala arbete i Lettland de första nio månaderna 2010:
Serverade sopportioner 50.056
Utdelade matpaket 4.058
Klädutdelning 6.835
Duschar 2.547
Sjukhusbesök 402
Hembesök 970
Fängelsebesök 13

Frälsningsarmén i Lettland växer idag. Den första September startade åtta människor sin tre-åriga utbildning för att bli frälsningsofficerare (pastorer).

8 nov. 2010

Barnens hus i Sarkani

Nu är vi i full gång med renoveringen av ett gammalt hus. Vi har länge haft drömmen att erbjuda barnen i byn Sarkani en tillflyktsplats. Nästan alla föräldrar är alkoholiserade och barnen lever under svåra förhållanden.
De utkylda lägenheterna saknar vatten, avlopp och värme. De eldar på vintern i en vedspisar som ryker in i lägenheterna och gör hela lägenheten svart.

Prosjektet heter "Change a village" och huset vi bygger ska innehålla duschar tvättmaskiner och vara fyllt av aktiviteter. Verksamheten pågår redan i en lånad lägenhet och genom en speciell donation till detta ändamål kunde vi köpa och bygga om huset. Baltiska Barnfonden i Sverige har också bidragit med medel för att skapa möjligheter för barnen i byn.

Texten på affischen ovan lyder:
"Vi bygger ett hus i Sarkani för barn, ungdomar och familjer.
Vill du hjälpa till?
Tala med Janis, Aizan eller Sergejs."

I somras invigdes sju juniorsoldater i Sarkani. Invigningen tog plats i samlingssalen på Skangal, bara några kilometer från byn Sarkani.

Utmanande förkunnelse av Franklin Graham

Mötesserien i Arena Riga med Franklin Graham är nu över. Det var säkert få som trodde att det skulle vara möjligt att fylla arenan. Men alla förväntningar överträffades. Tyvärr, kan man kanske säga, för många ofrälsta fick vända och gå hem på grund av platsbrist.
Franklin Graham predikade utmanande och ville tydliggöra att vi alla är syndare och beroende av Guds förlåtelse. Fritt återgivet sa han ungefär så här:
"Det är brottsligt att mörda i både Lettland och USA. Ändå finns det många mördare här i arenan i kväll. Alla som har gjort abort."
Sedan fortsatte han att tala om de goda nyheterna för oss alla som är syndare. "Det finns förlåtelse! Vi kan få upprättelse för vad som varit. Vi kan få en ny start."
Graham fortsatte sedan säga samma sak om samboskap och att Gud kan förlåta även det.

Man kanske kan tycka att det är drastiskt att uttrycka sig så. Men å andra sidan är det omöjligt att inbjuda till förlåtelse och frälsning till människor som inte kan förstå att de gjort något fel.

Satans stora lögn är att det inte finns något som är rätt eller fel. Och finns det inget som är rätt, kan man inte heller synda. Och har man inte syndat finns det inget behov av förlåtelse och då dog Jesus på korset helt i onödan.

Men sanningen är den att vi alla har syndat och är i behov av förlåtelse från Gud, och fortsätter vi att undvika att förkunna om synd, gör vi det omöjligt för människor att uppleva sitt behov av befrielse. Då går de bara omkring och känner sig fördömda och skuldtyngda utan att veta varför. Men om vi vet att det heter synd, finns det ett botemedel mot synden. Frölåtelse genom Jesu blod.

Mer om Festivalen. Du kan se filmklipp från Festivalen i Riga om du går till den engelska sidan.

7 nov. 2010

Söndagsmorgon i Riga den 7 november

Reflektioner över veckan som gått utifrån min personliga horisont (Bilden är utsikten från vårt sovrumsfönser).
Det är mycket som händer nuförtiden. De flesta timmarna fram till jul är inbokade med budgetmöten, utvecklingssamtal, julförferedelser och mycket annat.
Jag har dock hunnit med att fylla år under veckan. Men jag antar att sådant sker, antingen man har tid eller inte. Orsaken till att jag skriver om det, är att jag vill framföra ett stort tack för alla hälsningar. Jag har fått över hundra hälsningar på face-book. Jag är själv inte aktiv där, men jag har ett konto där och jag förstår av alla hälsningar att det finns många som är aktiva där. TACK, alla ni som skickat hälsningar. Gamla elever från Jelöy folkhögskola som gick på bibellinjen för trettio år sedan (dom måste ju till och med vara vuxna nu), och många andra. Tack också för alla andra hälsningar på SMS, telefon och mejl.
Personalen på Regionhögkvarteret uppvaktade med en karaff med mjölk. Jag förstår inte riktigt varför de har tagit fasta på att jag dricker 2-3 liter mjölk per dag. Det är väl inget fel med det. Ett av de största löftena i Bibeln upprepas otaliga gånger i Gamla Testamentet och handlar om mjölk: Jag ska föra er in i "ett land som flödar av mjölk...".
Jag fick också  en ny kamera i födelsedagspresent. Jag räknar med att det ska bli bättre bildkvalitet på bilderna på rupeba.se. Hittills har jag tagit bilderna med min mobiltelefon.

Naturligtvis har också mötena i Arena Riga med Franklin Graham satt sin prägel på veckan som gått. Jag har skrivit ett antal inlägg om detta under veckan. Igår kväll kom vi inte in. Vi var där i god tid och det var alldeles fullpackat. Vi var på gången till den översta läktaren men vi kom inte in. Då vi gick ned för alla trapporna var det nästan omöjligt att komma ut eftersom det var så packat med människor som försökte komma in. Det är gott att folk är ivriga att komma till gudstjänst.
En liten del avbussparkeringen utanför ARena Riga

Men om jag lyfter blicken från horisonten från mitt sovrumsfönster kan jag konstatera att det pågår en systematisk förföljelse av kristna i Irak. Stefan Gustavsson skriver på SEA:s hemsida (Svenska Evangeliska Alliansen): "Sedan det blodiga gisslandramat i söndags när al-Qaidas irakiska gren dödade över 50 gudstjänstbesökare i Vår frus befrielsekyrka i Bagdad, riskerar den kristna minoriteten att utsättas för ännu mer våld. Al-Qaida pekar nu ut alla kristna i Irak som måltavlor var de än befinner sig. Enligt experter är syftet att eliminera den kristna närvaron i landet antingen genom att döda de troende eller få dem till att förkasta sin tro eller fly."
Flera länder i Europa har redan stoppat utvisningarna av kristna till Irak på grund av detta. Tidningen Dagen och SEA ställer samma krav på den svenska regeringen. Om du vill stödja kampanjen kan du skriva under här.

Nu är det söndagsmorgon och det är dags att gå på förmiddagsgudstjänst på Riga 1 om några timmar. Senare på dagen är det avslutningsmöte på mötesserien med Franklin Graham i Arena Riga.

Och så vill jag önska dig, och de kristna i Irak som fortfarande lever, en välsignad vecka
Peter Baronowsky

6 nov. 2010

Vad flyr du ifrån?

Så var det då dags för det första stormötet i mötesserien med Franklin Graham. Det var säkert många som varit tveksamma om det verkligen skulle vara möjligt att fylla Arena Rigas 10.000-15.000 sittplatser. Men det var fullt! Om det kommer ännu fler människor på lördag och söndag vet jag inte var de ska få plats.
Mötet började med nästan två timmars konsert med kristna artister. Därefter höll Franklin Graham en kort predika utifrån liknelsen med den förlorade sonen i Lukas 15.
Han talade om att den förlorade sonen representerar mycket av nutidsmänniskan. Man vill inte vänta, man vill ha omedelbar behovstillfedsställelse. Det ska vara roligt nu, även om man får betala för det i efterhand. Livet handlar om personlig lycka och det ska vara nu.
Graham talade om att den förlorade sonen var på flykt från fadern och ställde frågan "Vad flyr du ifrån?" "Slösar du bort ditt liv"? Graham liknade vidare ett liv i synd med att, som den förlorade sonen, äta grismat.
Därefter gick inbjudan ut. "Du behöver inte längre livnära dig av grismat. Du får komma hem till Fadern". Och tusentals människor kom fram för förbön och vägledning.

4 nov. 2010

Hoppets festival i Riga


Idag (5/11) börjar en evangelisk kampanj med Billy Grahams son, Franklin Graham. Förberedelser  för kampanjen har pågått i Riga i över ett år. Samlingarna kommer att vara i Rigas stora ishockey-arena och vi väntar tusentals mötesbesökare varje kväll.
I går kväll var det ett "förmöte" för de kristna kyrkorna i Riga. Det var mäktigt att höra den 700 man starka fetsivalkören ackompagnerad av en symfoniorkester.
Franklin Graham berättade att det är många människor som söker efter hopp idag, men de söker på fel ställe. Men här i Arena Riga ska vi presentera ett hopp som håller, Jesus Kristus.
Det är en stor organisation inför en kampanj av den här storleksordningen. 4.000 frivilligarbetare, mer än 1.000 Rådgivare. Det kommer deltagare från 132 städer och byar i Lettland, Estland och Litauen i 480 bussar.
engelska sidan kan du läsa mer om festivalen och på den norska sidan finns ett referat av ett brev som Billy Graham själv just har skrivit.
Arena Riga

Mitt i veckan - 50.000 portioner soppa!

Då jag tittade på statistiken för Frälsningsarméns arbete i Lettland för detta år såg jag siffran: 50.000 portioner soppa! Så många portioner har serverats under årets första nio månader. Och då är det fortfarande tre månader kvar av året.
Jag hajjade till av den höga siffran och tänkte om detta kunde vara möjligt, och det visade sig vara möjligt. Och jag fylldes av tacksamhet till alla medarbetare som står där vecka efter vecka och delar ut soppa. Och tacksamhet till alla generösa givare som gör det möjligt för oss att dela ut soppan.
Det kanske inte alltid serveras på vita dukar som på bilden ovan. Men det är riktig soppa, som delas ut till riktiga människor, som är hungriga på riktigt.