24 nov. 2009

Söndagsmorgon på båten den 29 december

Söndagsmorgon igen. Det är den första advent och jag sitter på båten mellan Stockholm och Riga efter en snabbtur över till Sverige. Det har varit en dramatisk vecka.

Förra söndagen efter en fin soldatinvigning i Seda skulle vi efter hemskomsten till Riga gå ut och få oss en bit mat. Jag, Rut och vår assistent Olesja. Vi gick ned till gamla stan och var på väg in i en resturant. Jag gick först och flickorna kom efter. Då jag väntade på att bli placerad vid bord ropade Olesja plötsligt bakom mig att Rut var ute på gatan och hade fått problem. Vi rusade ut och där stod Rut tillsammans med tre personer i ett laddat stämningsläge.

Då Rut och Olesja hade gått in i förrummet till restauranten var det lite trångt med folk och Rut kände att någon vidrörde hennes handväska. Hon tittade ned i en öppen handväska och såg att plånboken var borta. Hon vände sig om och såg sin plånbok i en en främmande hand försvinna ut ur dörren. Rut rusade omedelbart ut och stoppade de tre personerna som då hade hunnit skicka över plånboken till varandra. Olesja och jag hade inte märkt något förrän Olesja såg ut genom fönstret och såg Rut tillsammans med de tre personerna. Vi rusade ut till gruppen på gatan och höll fast dem och började ropa att vi skulle tillkalla polis. Men det var bara vi på hela gatan. Efter en stunds uppståndelse och höga rop släppte de ned Ruts plånbok på gatan och vi lät dem gå.

Vi tackade Gud för att vi fick tillbaka plånboken. Även om det inte var så mycket pengar i den så tar det mycket energi och tid att få tillbaka ett nytt körkort och nya kontokort. Men händelsen sitter kvar i kroppen flera dagar, och nätter.

Dagen efter fick vi besked att en av våra anställda på Riga 1 förlorat sin trettioåriga son. Rut åkte genast dit och var med henne under dagen. En outsäglig sorg att plötsligt förlora sin son. Föräldrar ska inte behöva sörja sina barn. Det naturliga är att barnen sörjer sina föräldrar. Men både Rut och jag har förlorat en storebror i relativt unga år och stått där tillsammans med våra sörjande föräldrar. Mamman som förlorat sin son behöver mycket förbön den närmaste tiden.

Nästa dag (tisdag) var det som vanligt "business as usual": fotografering för en artikel i Latvijas Avize, sammanträde med Finance & Property Board och möte med en projektgrupp för PR-verksamheten.

Frälsningsarmén i Lettland har den gångna veckan haft bön 24 timmar om dygnet i sju dagar. Jag hade mina pass mellan fem och sex torsdag och fredag. Det är en bra tid. Konkurrensen om att få just den tiden är inte särskilt stor, och jag är ju ändå vaken. Jag brukar normal uppdatera hemsidan varje morgon någon gång mellan fyra och sju.

Det är givande att sätta av en timme att vara ensam tillsammans med Herren. Det är också en speciell känsla med bönekedjan. Då jag börjar be klockan fem vet jag att jag fortsätter någon annas bön och då jag säger amen klockan sex vet jag att någon finns där som rar över efter mig.

I slutet på veckan tog Rut och jag en svipptur med båten till Stockholm för att hämta ett par julgrytor, ett euphonium och lite skänkta barnkläder. Vi förbereder oss för att ha vår julgryta ute i Riga centrum för första gången. Det kommer att bli fint. Vår musikkår ska spela. Den heter Riga Staff Band och har tre medlemmar. Två som spelar kornett och en som spelar horn. Till julgrytespelningen ska vi få förstärkning från Västerås med en fjärdestämma.

Nu är det som sagt söndagsmorgon och jag uppdaterar hemsidan på båten mellan Stockholm och Riga. Det har varit en blåsig natt. Adventsstämningen vill inte riktigt infinna sig. Men advent är det i alla fall, så...

...ha en välsignad adventstid
Peter Baronowsky

23 nov. 2009

Den första soldatinvigningen i Seda någonsin

I söndags hölls den första soldatinvigning i Seda någonsin. Seda är en by två timmars bilkörning nordost om Riga. Frälsningsarmén i Seda är fortfarande en utpost, men på god väg att bli en kår.

För bara några veckor sedan invigde utposten i Drusti sina första soldater. Drusti ligger bara några mil ifrån Seda.

På bilden ses de tre nya soldaterna i Seda i mitten. Till höger står kårledare. Regioncheferna står till vänster med tolken som fanbärare.

20 nov. 2009

Kårledare i Lettland mottar utmärkelse

Myndigheterna i Priekuku-området firade nationaldgagen med att anordna en konsert där man delade ut utmärkelser till de bästa medborgarna i området.
Bland dem som fick ta emot utmärkelse var kadett Inga Muceniece, som är kårledare i Liepa.
Myndigheterna uttryckte sin uppskattning till Inga för det arbete hon utfört bland de fattiga i Liepa.

19 nov. 2009

SA corps leader in Latvia rewarded

The local government of Priekulu district celebrated Latvia’s Independence Day by arranging different events. Among them was a concert, during which the best workers were praised. The event was held in Priekuli Culture House on November 17, 2009 at 19.00.
Among the honored was also the leader of The Salvation Army corps in Liepa- Inga Muceniece. The local government of Priekulu district expressed their appreciation to Inga for her ministry and work she has invested in Liepa’s Parish.

From the SA Latvian web-site. http://www.pestisanasarmija.kv/

Inga is a cadet at the school for officers training in Latvia.

18 nov. 2009

Befrielsedagen!

I går firade vi Lettlands befrielsedag. Det är 91 år sedan Lettland blev fritt, även om det varit ockuperat en stor del av tiden efter det.

I förbindelse med högtidsdagen skickade vi, efter förslag av vår driftiga assistent, ett gratulationsbrev från Frälsningsarméns ledning i Lettland till presidenten för republiken Lettland, där vi önskade honom och landet Guds välsignelse. Jag tror inte att det hänt förut. Vi fick till och med ett svar från presidenden, även om det verkade vara ett standardsvar.

Som sagt, så har landet varit ockuperat större delen av sin existens. 1939 ockuperades Lettland av Sovjetunionen, två år senare kom tyskarna och ytterligare några år senare kom Sovjetunionen tillbaka och har ockuperat landet ända fram till 1991. Under den perioden räknar man med att ca en kvarts miljon balter deporterades till Sibirien.

Under den termin vi studerade lettiska på Stockholms universitet innan vi flyttade till Riga, läste jag bland annat boken Med höga klackar i Sibirien, av Sandra Kalnietes. Den boken tog tag i mig så mycket att det nästan var svårt för mig att fortsätta att läsa.

Nu är Lettland äntligen ett fritt land och kämpar med att hitta rätt i en tid av stor ekonomisk kris.

Nationaldagen firade vi genom att gå ut på stan och se paraden. På kvällen var det ett extra nationaldagsmöte på Riga 1, och senare på kvällen var det ytterligare firande på stan.

Här kommer några bilder från firandet:







peppebaron

17 nov. 2009

Söndagsmorgon i Riga den 22 november

Gomorron! Det är fortfarande varmt i Riga. Ca 10 grader och det inbjuder till långa promenader i stan på kvällarna. Riga är en vacker stad även om det finns fullt av helt förfallna hus, bland de få renoverade.

EAPN-nätverk
I tisdags var vi med att bilda EAPN - European Anti Poverty Network. Det har tidigare inte funnits ett sådant nätverk i Lettland. Syftet metd EAPN är att vara en påverkansgrupp på regering och andra beslutsfattare att bekämpa fatigdomen i landet.

Frälsningsarmén har alltid arbetat i dessa två riktningar:


-nedåt genom att ge mat till dem som svälter (även om det inte löser problemet med fattigdom)
-uppåt genom att påverka beslutsfattare till strukturella förändringar i samhället så att fattigdomen minskar i landet.


Independent day
I tisdags var det också nationaldag i Lettland. Om du missade rapporten från firandet, kan du läsa den här>>


Ishockey
I lördags fick jag en försenad födelsedagspresent. Rut hade köpt två biljetter till Dynamo Rigas hemmamatch. Dynamo Riga spelar i den ryska ligan och är det enda laget i Lettland som ingår i ligan. Jag läste i veckan att AIK har ansökt om att få spela i ryska ligan, och att även ett par andra svenska lag var intresserade. I framtiden kan man kanske få se svenska lag spela i Riga.

Matchen såg vi tillsammans med över 10.000 övriga åskådare. Det var en spännande match med både förlängning och straffläggning. Till slut förlorade vi (vi=Riga). Men det var roligt ändå.


Soldatinvigning i Seda
I dag är det söndag. Rut och jag ska åka till Seda, några mil norr om Skangal för att vara med om den första soldatinvigningen någonsin i den byn. Seda är fortfarande en utpost och börjar nu samla ihop soldater för att kunna kvalificera till att bli en kår.

För bara några veckor sedan var vi med om den första soldatinvigningen i Drusti några mil därifrån. Drusti är också en utpost på väg mot att bli en kår.

Frälsningsarmén i Seda samlas i två små rum i ett ganska förfallet hus i Seda (se bild nedan). Gudstjänstlokalen, där vi ska ha invigningen är mindre än ett normalstort svenskt vardagsrum.
Den andra delen av huset är en ambulanscentral som är på väg att flytta ut. Efter jul räknar vi med att få hyra även den delen av huset av kommunen. Hyran är 0 Lat per månad, men vi ska betala för el och uppvärmning. Huset är i stort behov av renovering.


Bönevecka i Lettland
Nästa vecka är det bönevecka inom Frälsningsarmén i Lettland. Varje timma dygnet runt i sju dagar är det någon som har tagit på sig ansvar att be. Det finns gott om böneämnen här i Lettland. Men det finns också gott om tacksägelseämen!

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

16 nov. 2009

Julklappstips

Ge bort en julklapp till Lettland som betyder något.
En "skollunch" till en ellev i Lettland 15:-
Skolluncher för en vecka för en elev 75:-
Matpaket till en familj 150:-
Matpaket till fem familjer 750:-

Betalningsuppgifter direkt till Frälsningsarmén i Lettland:
Pestisanas Armija
IBAN: LV31NDEA0000080011705
S.W.I.F.T code: NDEALV2X

12 nov. 2009

Söndagsmorgon den 15 november

Söndagsmorgon, och den här gången vaknar jag upp i Göteborg.
Veckan har varit händelserik. Här kommer några tillbkablickar.

Måndagen var en ganska normal dag. "Finance &Property board" på förmiddagen och "Strategy board" på eftermidagen. Många viktiga beslut som måste tas.

tisdagen var det månadens samling för alla ledare i Frälsningsarmén i Lettland. Det är alltid fint att få träffa den samlade ledargruppen till bibelstudier, samtal, information och bön.
Vårt tema för samlingarna under höstterminen är frälsning.
Till varje samling har vi bett två ledare berätta om sin egen frälsning och hur de arbetar för att få andra frälsta.
Här kommer ett en kort sammanfattning av ett av vittnesbörden från en officer. Jag återberättar fritt ur minnet:
"Jag blev frälst för tretton år sedan. Jag hade levt många år i alkoholmissbruk, men så gick jag en dag till Frälsningsarmén. Jag visste att det var en kyrka så jag hade räknat med att jag skulle mötas av en präst eller något liknande.
Men den förste jag mötte var en kriminell från den stadsdelen där jag växt upp. Han var ökänd för att alltid stjäla och råna. Men hans ögon lyste och han berättade för mig om Jesus.
Den andre jag mötte kände jag också igen. Vi hade otaliga gånger druckit sprit tillsammans och nu stod han där nykter, hälsade mig välkommen och vittnade om Jesus."
Man kan ju förstå att det inte är så lätt att förbli ofrälst i en sådan miljö. Idag är denne officer en effektiv "själavinnare" och planerar sin tredje soldatinvigning för året före jul.

Efter ledardagen hade vi samtal med ledarna från Seda för att planera deras första soldatinvigning på utposten den 22 november. Efter samtalet var det fotografering av Rut och mig till vår intervju i den största kristna månadstidning i Lettland. Fotograferingen tog längre tid än intevjun. Det måste vara svårt att ta bra bilder på oss.

onsdagsförmiddagen hade vi sammanträde med styrelsen för Baltiska Barnfonden. Men redan före sammanträdet fick vi ett glädjebesked. Vi fick, otroligt nog, tillstånd att stå ute med vår julgryta utanför McDonalds alldeles vid ingången till Gamla Stan i Riga. Vi har inte tidigare haft julgrytor i Riga och det är en omständig procedur med många papper, underskrifter, stämplar och långtgående förpliktelser för att få ett sådant tillstånd.
Vi räknar med att spela julsånger med en brasskvartett, flickorna från Riga 1 ska sjunga och vi ska verkligen få göra Frälsningsarmén synlig i Riga de dagarna.

På eftermiddagen var vi inbjudna till en mottagning på Svenska Ambassaden i Riga med anledning av utgivandet av en ny ordbok på teckenspråk. Frälsningsarmén hade, genom Else Andersson, starkt medverkat till att boken kunde produceras.

I torsdags hade vi en intervju med en annan lettisk tidning, Latvijas Avize. Journalisten började med att säga att det var vi som bett om intervjun och undrade vad vi vill säga. Och vi började berätta....
Efter en stund frågade hon vad som verkligen ger oss tillfredsställelse i arbetet. Vårt svar var klart: Förvandlade människor! Vi berättade om de nya soldaterna på Riga 2, som genom ett möte med Jesus fått sina liv förvandlade och blivit befriade från mångårigt missbruk. Då vi berättade om en del av dessa människoöden blev journalistens ögon lite glansiga och hon sa: "Jag skulle vilja träffa dessa människor". Och det ska hon få. Vi räknar med att det blir ytterligare en artikel i Latvias Aviza.

På eftermiddagen var det sammanträde med "Education board" och direkt efter det åkte vi till flygplatsen för att flyga till Stockholm. På väg från flygplatsen i Stockholm fick vi telefonkontakt med yngste sonen och hans familj, som just var ute och promenerade. Vi träffades 20 minuter på "Seven-eleven". Vilka dyrbara minuter då vi fick se vårt näst yngsta barnbarn som nu är över halvåret gammal.

fredag förmiddag var det sammanträde på Högkvarteret i Stockholm och på eftermiddagen satt vi i bilen på väg till Göteborg.

Sedan blev det lördag och då inleddes vår bibelhelg på Hisingskåren i Göteborg. Efter dagens bibelstudier hann vi göra ett kvällsbesök i Borås hos äldste sonen med familj.

Nu är det, som sagt, söndagsmorgon och snart ska vår förmiddagsgudstjäsnt starta på Hisingskåren. Efter gudstjänsten åker vi direkt till Landvetter för transport tillbaka till Riga. För snart börjar en ny vecka....

Hoppas att du får en välsignad vecka
Peter Baronowsky






10 nov. 2009

Baltiska biskopar anklagar Svenska kyrkan för splittring

Från Dagen:
"Samkönade äktenskap och vigning av en öppet homosexuell biskop har fått de baltiska kyrkorna i Borgågemenskapen att ryta till. I ett officiellt uttalande anklagar de evangelisk-lutherska biskoparna i Baltikum Svenska kyrkan för att orsaka splittring i kyrkofamiljen.
"Vi uttrycker vår djupaste oro gentemot de moderna tendenser som försvagar gemenskapen mellan kristna och orsakar splittring i och mellan kyrkor" skriver biskoparna i de evangelisk-lutherska kyrkorna i Estland, Lettland och Litauen i ett gemensamt uttalande som antogs under det baltiska biskopsmötet i Tallinn i förra veckan.
"

Läs mer>>

7 nov. 2009

Söndagsmorgon i Riga den 8 november

Gomorron! Redan den andra söndagen i november. Den första riktiga snön har kommit...och gått.

Veckan började med en intervju för Lettlands största kristna tidning. Det kommer ett sex-sidigt reportage från Frälsningsarmén i decembernumret. Detta är naturligtvis positivt i ett land där de flesta inte vet vad Frälsningsarmén är för något. Inte för att jag ser det som vår huvuduppgift att göra Frälsningsarmén känd, men det underlättar vårt arbete gentemot människor och myndighter om man vet vilka vi är.

Journalisten var duktig. Hon sa nästan ingenting. Hon började med att fråga hur det gick till när vi blev frälsta. Och så kom vi igång....

Journalisten fick ta fram sin näsduk och torka bort en och annan tår under intervjun. Jag hoppas att hon kan förmedla den känslan då hon skriver.

Nästa vecka har vi en intervju med Latvijas Avize. Det är inte en kristen tidning, så där blir frågorna förmodligen helt annorlunda.

I onsdags hade vi ett avbrott i kontorsrutinerna. Vi hade bestämt att den dagen skulle alla på högkvarteret arbeta med att rensa i arkivet och märka upp allt som fanns på arkivhyllorna och på kontoren. Det var mycket intressant som kom fram och det var svårt att inte fastna med att sitta och läsa alla gamla handlingar.

Som belöning för allt slit i de dammiga arkiven åkte vi och spelade bowling på eftermiddagen dagen efter. Det enda tråkiga var att jag bara kom trea. De kunde väl ha låtit mig.......Det var ju ändå min födelsedag. Tack förresten för alla fina hälsningar från så många. Jag visste inte att jag hade så många vänner.


En ljuspunkt i höstmörkret var det att läsa om yngsta barnbarnets eskapader i simbassängen, som mellansonen skrev om i ett blogginlägg. Har du inte läst det, kan du göra det här>>.

I fredags var vi inbjudna till en stor predikantmiddag i församlingen Prekavest (=berätta det glada budskapet). Vi var ett tjugotal pastorer från alla möjliga evangeliska samfund som tillsammans fick gå i förbön för Lettlands regering och folk. Frälsningsarmén var ett relativt okänt samfund för flera av pastorerna så vi fick berätta en hel del om Frälsningsarmén. Förutom Rut och mig var även officerarna från Riga 2 med på samlingen.

I lördags hann vi till och med ta en eftermiddagpromenad på den milsvida Jurmalastanden. Sanden var täckt av ett tunt lager snö. Vi såg bara en som badade. Ingen låg och solade.

I övrigt fortgår verksamheten på alla områden. De extra matpaket vi fått möjlighet att dela ut är mycket uppskattade.Vi väntar fortfarande på svar från kommunen om de kan bistå med ett hus/lägenhet för våra nyomvända, hemlösa soldater på Riga 2.

Idag ska vi ha förmiddagsgudstjänst i Liepaja på västkusten. Det är tre timmars körning, så det blir en tidig start på dagen.

Nästa helg har Rut och jag bibelhelg på Hisingskåren i Göteborg. Då blir det inget "Söndagsmorgon i Riga". Det blir förmodligen "Söndagsmorgon i Göteborg". Vi får se vad det blir. Söndagsmorgon blir det förmodligen i alla fall.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky