27 sep. 2009

Söndagsmorgon i Riga den 27 september

En tidig söndagsmorgon i Riga efter vecka med samtal, sammanträden, beslut om nya verksamheter, beslut om nya lokaler och många andra beslut.

Veckan som gick var också den veckan som vi blev riktigt registrerade som letter. I alla fall nästan. Tror vi. Läs mer: Det är inte lätt att bli lett.

I går hade vi en regional samlingsdag för hela Lettland i Riga. Vi hade inbjudit till en inspirationsdag med Daniel Viklund, Marina Bratterud och Ludvig Stroem.

Från hela landet kom deltagare i bussar och i privatbilar. Många hade rest både tre och fyra timmar för att komma till Riga.

Det var en stark förväntan då lokalen fylldes och många gladdes åt att återse vänner de inte mött på länge. Under tiden visades på väggen en datapresentation om kommande händelser i Frälsningsarmén i Lettland:
-Utbildningsdagen den tredje oktober för söndagsskollärare och andra barnarbetare i kårerna.
-Vår bönevecka den 23-29 november, då vi räknar med att täcka dygnets 24 timmar hela veckan med förebedjare.
-"Design for life"-helgen 15-17 januari.
-Den nya kadettkullen vi planerar och som startar i september 2010.

Temat för inspirationsdagen var bibelordet i Lukas 21:28: "...räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." Daniel Viklund predikade i alla tre mötena under dagen och Daniel, Marina och Ludvig sjöng rakt in i våra hjärtan och nästan ända in i himlen.
Eftermötet efter det sista mötet ville aldrig ta slut. Lovsången och förbönen bara fortsatte och fortsatte...

Den stora lokalen på Riga 1 var i det närmaste fullsatt och de ca 70 mötesbesökarna från den rysktalande kåren, Riga 2, som firade gudstjänst samtidigt, hade inte fått plats, så mötena filmades och kommer att förses med rysk text för att senare kunna visas på Riga 2 och på de andra ryskttalande kårerna.

Idag åker Daniel Viklund hem till Sverige för att predika i Dalarna och Marina och Ludvig reser till Liepa för att medverka i mötet där. Här på Riga 1, har vi gudstjänst, kårsamling och middag tillsammans.

Sen kommer det förmodligen en ny vecka. På måndag reser Rut och jag till Sverige igen för ett sammanträde med Lettlandsrådet.

I morgon kommer också en rapport här på http://www.rupeba.se/ av Bert Åberg från inspirationshelgen i Skövde som genomfördes samtidigt som vår inspirationsdag i Riga. På tisdag kommer säkert ett blogginlägg från Daniel Viklund om dagen i Riga.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

25 sep. 2009

Det är inte lätt att bli lett!


Nu har vi hållit på i snart två månader för att bli ordentligt registrerade som invånare i Lettland. För att teckna ett abonnemang för telefon, internet och TV i vår bostad måste vi ha ett lettiskt personnummer. Utan personnummer existerar man inte. Och vilken firma vill teckna ett abonnemang med någon som inte finns?

Det började för ungefär två månader sedan. Vi hade fyllt i var sitt formulär på sju sidor med uppgift om allt. Till och med alla uppgifter om våra föräldrar. Vi måste ange våra föräldrars adresser i Sverige. Det var ett bra tag den sista av våra föräldrar dog, men det hjälpte inte. De måste ha en adress, och himlen som adress räckte inte. Så kom vårt första besök.

Vi hade bokat tid och fick komma till myndigheten och ta en nummerlapp. Efter en lång väntan blev det vår tur. Vi satte oss ned med en tjänsteman och gick igenom hela formuläret. Det var en del saker som påpekades och vi måste göra en del ändringar och vid varje ändring måste vi skriva vår signatur. Efter en lång stunds ändrande sa tjänstemannen plötsligt att nu var det för många ändringar så nu kunde hon inte godkänna den. Vi fick nya blanketter för att ta hem och fylla i på nytt.

På väg ut beställde vi en ny tid och gick hem och fyllde i de nya blanketterna. Vid besök nummer två gick det lite smidigare. Vi gick igenom dokumentet och efter den del smärre justeringar tog hon emot dokumentet. Men vi var ännu inte registrerade. Vi måste beställa en ny tid någon vecka senare för att komma tillbaka och hämta våra nya dokument, om de inte under tiden hade meddelat oss att det var något fel på våra dokument.

Vid det tredje besöket fick vi dokumentet med våra nya personnummer. Men vi fick samtidigt skriva på ett dokument om att vi hade blivit varnade. Det nya dokumentet talade om att vi hade blivit varnade, "..you have been warned..", att vi måste gå till en annan myndighet för att registrera att vi bor på Bruninieku iela 10a - 6. Inom en månad!

Det är alltså inte tillräckligt att vi har ett personnummer för att få teckna ett abonnemang på telefon, internet och TV. Vi måste även ha ett dokument från myndighterna som talar om att vi är registrerade på den adressen och i den bostaden. För telefonbolaget kan ju naturligtvis inte koppla in ett abonnemang i en bostad som vi inte är registrerade i.

Så kom då dagen då vi skulle gå och registrera oss. Vi hittade fram till rätt hus, till rätt våning och till rätt dörr. Vi knackade på och därinne satt en ensam dam bakom ett stort skrivbord. Vi gick ödmjukt fram till damen bakom skrivbordet och la fram våra dokument och våra pass. Men hon var inte intresserad att titta på dem. I stället lämnade hon fram ett betalningsunderlag om att vi skulle betala tre Lat var för att bli registrerade på den lägenhet som vi hade bott i tre månader. Jag tog fram min plånbok för att betala, men hon visade med sin hand att där kunde jag inte betala. Vi frågade om det fanns en kassa någonstans i huset där vi kunde betala. Men det gick inte. Vi måste gå ut på stan igen och uppsöka en bank, gå in och betala 6 Lat och komma tillbaka med kvittot. Vi såg på varandra och log. Vår tolk gick iväg till banken, medan vi satt kvar hos damen vid det stora skrivbordet och fyllde i ytterligare dokument som las fram för oss.
Till slut fick vi de nödvändiga dokumenten.

För att spara tid gick vi samtidigt till en annan närliggande myndighet för att registrera mig som ledare för Frälsningsarmén i Lettland. Vi hade med oss ett dokument från kommendören i Sverige, som sedan hade varit hos notarius publicus i Sverige och försetts med diverse guldsigill, underskrifter och stämplar. Dokumentet har sedan varit hos de lettiska myndigheternas officiella tokar för att bli översatt till lettiska. Naturligtvis med de officiella lettiska tolkarnas stämplar.

Hos myndigheten uppstår nästa problem. Ansökan om ny ledare måste vara underskriven av den som har teckningsrätt för den juridiska personen Pestisanas Armija. Den ende som som har den rätten är den tidigare Regionchefen och han finns sedan en tid tillbaka i Sverige. I Lettland finns ingen som kan skriva på ett sådant dokument, och kommendören i Sverige har inte teckningsrätt för Frälsningsramén i Lettland. För att få teckningrätt för Frälsnignarmén i Lettland måste man vara registrerad som boende i Lettland och det är ju inte kommendören i Sverige. Så jag måste då skriva på ansökan, vilken jag egentligen inte har rätt till, förrän jag skrivit på ansökan och den blivit godkänd. Ansökan lämnades in och om ungefär en vecka kan vi få besked om den blivit godkänd eller inte. Blev det komplicerat?

Och, kanske någon undrar, hur har vi klarat oss utan telefon, internet och TV i tre månader i Lettland? TV har vi inte saknat. Telefonsamtalen sköter vi på kontoret eller i mobiltelefon på kvällarna. Då det gäller internet har vår granne ovanför oss ett trådlöst bredband, vars signaler når ned till ett av rummen i vår lägenhet. Hon har vänligen gett oss koden för att få tillgång till hennes uppkoppling och den är den jag sitter osh skriver genom just nu.

Så, vi har det bara bra i vårt nya hemland.

/PB

19 sep. 2009

Söndagsmorgon i Riga 20 september

Söndag igen efter en intensiv vecka.

Veckan som gick
Den gångna veckan har för Rut och mig dominerats av TLC, Territorial Leader´s Conference, på Smålandsgården. Läs rapporterna från konferensen här och här.

En av höjdpunkterna var måndag kväll då Fredrik Pålsson med en medhjälpare från Linköpings kår talade, sjung och demonstrerade PASSION.

Alistair och Astrid Herring från Moskva hade varje morgon ett radikalt budskap om Jesus som Herre. Min Herre, Kyrkans Herre och världens Herre.

Jag själv hade en kvällsandakt där jag berättade om livet i Lettland vilket resulterade i en spontan kollekt till Lettland. Du kan också få vara med och ge ditt bidrag om du går till Frälsningsarméns lettiska hemsida: http://www.pestisanansarmija.lv/. Där finns alla uppgifter för att kunna betala över internet.

I går lyste solen och vi åkte ut till den milsvida stranden i Jurmala och satte oss och läste varsin bok. Hundratals människor var ute och promenerade på stranden och det var faktiskt ganska många som badade. Den 19 september!

Idag
Nu är vi på väg västerut till västkusten där vi ska vara med om förmiddagsgudstjänsten på kåren i Liepaja.

Därefter ska vi åka vidare till Ilmaja på tioårsjubuleum. Kårverksamheten i Ilmaja bedrivs i ett privathus av Arija Bergmane.

Arija var en av pionjärerna då Frälsningsarmén nystartade sin verksamhet i Lettland efter över femtio år av ockupation. Arijas mamma Marija Gorska var officer i Frälsningsarmén vid invasionen 1939 och fick uppleva hur Frälsningsarmén förbjöds. Hon grävde då ned uniformerna och fanan i trädgården.

Över femtio år senare samlades fortfarande frälsningssoldaterna till hemliga möten. Vid tiden för frigörelsen samlades regelbundet sex officerare och nio soldater i åldrarna 75-93 år.

Under stridigheterna vid frigörelsen stod Arija Bergmane på barrikaderna med den uppgrävda frälsningsarméfanan. Frälsningssoldater från olika delar av världen kände igen fanan och undrade förvånat om Frälsningsarmén hade någon verksamhet i Lettland.

Idag är det också kyrkoval hemma i Sverige. Du kan läsa Stefan Gustavssons artiklar med anledning av kyrkovalet:
Teologisk vilsenhet bland kandidaterna till kyrkomötet
och
Intellektuell akrobatik , där han skriver: "Varför kan inte frågan om äktenskapet diskuteras på ett rakt och hederligt sätt i Svenska kyrkan?
Jag skulle ha större respekt för dem som vill förändra kyrkans äktenskapssyn om de utan rökridåer argumenterade för att vi idag måste överge den uppfattning som de bibliska texterna ger uttryck för och gå emot den uppfattning som Jesus och Paulus hade i frågan. Det är en rak och begriplig argumentationslinje. Antikens människor, Jesus och Paulus inkluderade, saknade kunskaper och insikter vi idag har förvärvat och därför kan vi inte längre följa dem i t ex synen på äktenskap och sexualitet.
Dessvärre är det allt för få som har modet att gå den vägen. Istället väljer man den intellektuella akrobatikens väg att föra resonemang som ska visa att Jesus och Paulus egentligen – trots att allt de sa och skrev ser ut att peka i motsatt riktning - tänkte och tyckte ungefär som den sekulariserade befolkningen i Sverige år 2009"

Lycka till med valet och ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

12 sep. 2009

Söndagsmorgon i Riga den 13 september

En ny söndagsmorgon i Riga efter en vecka full av aktiviteter och intryck. Jag börjar med aktiviteterna och slutar med intrycken.

I måndags hade Rut och jag samtal med kårledarna från Daugavpils och senare på dagen hade vi "Strategy board" som består av en grupp av våra ledare där vi samtalar om hur vi går vidare med Frälsningsarméns arbete i Lettland.

I tisdags hade vi vår månatliga ledardag, en heldag då vi träfar alla ledarna för de olika verksamheterna i Lettland till en inspirationsdag. Rut talade om behovet av ett visionärt ledarskap och om hur Gud ofta leder genom att ge en vision till en person eller grupp av personer. Jag talade om hur Josua fick i uppdrag att leda folket in i det som Gud hade förberett för dem och om hur vi har fått samma uppdrag.

I onsdags reste vi till Skangal för samtal med ledarna där.

I torsdags hade vi samtal med vår öppenvårdsarbetare som har en lista på 43 familjer som hon regelbundet besöker och hjälper på olika sätt. På eftermiddagen hade vi samtal med föreståndaren för Patverums, en fritidsverksamhet för barn från socialt utsatta familjer. Mellan samtalen hade vi ett besök av några vänner från England som vi visade runt i Riga.

I fredags hade vi samtal med vår regionala barnarbetare och därefter "Finance and Property board", vår styrelse där vi tar beslut om finanser och fastigheter. På kvällen hade vi information om Frälsningsarméns arbete i Lettland för en grupp från Rotary i Sverige.

I lördags uppvaktade vi vår kårledare på Riga 2 som fyllde 50 år och idag är det söndag och då har vi gudstjänst på Riga 1.

Här kommer några av de intryck som fastnat i oss under veckan och som vi bär med oss dag och natt.

Barnen som inte får någon mat. Många skolbarn i Lettland får ingen skolmat. Föräldrarna får betala för barnens skolmat och barnen till de föräldrar som inte har råd att betala får titta på då de andra barnen äter. Dessutom får de barn som inte får skollunch ofta inte heller frukost hemma innan de går till skolan. Vi har kartlagt ett antal barn i Sarkani och Seda som inte får någon mat och uppmanat kårledarna att gå till kommunen och fråga varför kommunen inte tar sitt ansvar för barnen utan mat. Svaret blir förmodligen att kommunen inte har några pengar. Om kommunen inte griper in kommer vi att be skolan skicka räkningen för dessa barns skolluncher till oss på Frälsningsarmén. Vi har inga pengar till det ännu, men vi tror att Gud kommer att påminna personer om dessa barns situation. Skolmaten för ett skolbarn är en lat per dag (ca 15 kronor). Det blir 75 kronor för en vecka och 1.500 kronor för en termin. (Det går att skicka ett bidrag. Betalningsuppgifter finns på Frälsningsarméns lettiska hemsida: www.pestisanasarmija.lv. Där kan du trycka på EN för engelsk text, om du inte hellre läser det på lettiska eller ryska).

De nya soldaterna och rekryterna på Riga 2. För någon vecka sedan var vi med om en soldatinvigning på Riga 2. De flesta medlemmarna och gudstjänstbesökrna på Riga 2 är bostadslösa. De nya soldaterna är alla bostadslösa och f.d. missbrukare. Efter den ljusa och glädjefyllda invigningsgudstjänsten fick de nya soldaterna gå tillbaka ut på gatan i hemlöshet. Det är ett under att dessa människor har kunnat vara nyktra i snart ett år då de fortfarande lever på gatan tillsammans med sina missbrukande kamrater. Vi drömmer om att kunna köpa en femrumslägenhet i området där fem av dessa nya soldater kan bo. Den kan vara i dåligt skick för de kan själva rusta upp den. Vi behöver inte ha någon personal som bor tillsammans med dem i lägenheten. Klarar de av att leva nyktra på gatan kan de klara det ännu bättre i en helnykter miljö. Hela dagarna är de på kåren och hjälper till med socialt och praktiskt arbete. Vi har inga pengar till lägenhten ännu, men att drömma är gratis. Vi har bett kårledarna undersöka vad en lägenhet i området kostar. Det kan röra sig om 150.000 SEK.

Andra intryck som sitter kvar är berättelserna från vår öppenvårdsarbetares möten med familjerna. En familj med nio barn där pappan är en av offren för Tjernobyl. En kvinna som inte har några ben och saknar en arm. På den arm hon har finns inga fingrar. Hon har suttit inomhus i många år innan vår socialarbetare kom med en rullstol till henne.

Som sagt, en vecka med många aktiviteter och många intryck. Intrycken sitter kvar länge....

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

5 sep. 2009

Söndagsmorgon på väg till Riga den 6 september

Det är söndagsmorgon. Jag sitter på båten tillbaka till Riga efter några dagar av sammanträden i Stockholm.

Veckan som gått har det som vanligt hänt en hel del. I tisdags, den första september, talade jag inför mer än tusen personer på skolgården som ligger vid sidan av Frälsningsarméns byggnad som innehåller Högkvarter, Riga första kår och ett fritidshem.

För någon vecka sedan sa vår assistent att vi tidigare hade deltagit i skolstartsceremonin på Ryska skolan som är vår närmaste granne och givit en hälsning från Frälsningsamén. Någon dag innan skolstarten sa Rut till vår assistent att vi gärna ville vara med vid skolstarten och bad henne ringa till rektorn och fråga om det gick bra. Svaret var att vi var välkomna.

I Lettland startar alltid skolorna med en stor högtidsdag den första september och Rut och jag och vår assistent gick till skolgården. Vi hade inte anat att skolstarten var en så stor högtid. Hela skolgården var fylld av högtidsklädda barn, föräldrar och lärare. De flesta barnen hade blommor med till lärarna och eleverna stod uppställda klassvis över hela skolgården. Med föräldrar och lärare var det säkert långt över tusen personer.

Vi var de enda inbjudan gästerna utanför skolan och till saken hör att vi inte alltid haft de bästa relationerna till skolan. Vi måste köra över deras skolgård för att komma till vår byggnad och det är inte populärt att snirkla runt lekande skolbarn med våra bilar. Eleverna har vid flera tillfällen klottrat på våra väggar vilket också lett till en del problem i vår relation till skolan.

Vi blev presenterade i högtalarna som skolans goda grannar och studierektorn berättade vad Frälsningsarmén är för något. Jag höll ett kort tal där jag berättade lite mer om Frälsningsarmén, önskade skolan Guds välsignelse under skolåret, läste ett bibelord och hälsade elever, lärare och föräldrar välkomna till Frälsningsarméns aktiviteter. Vår assistent som översatte till ryska är egentligen lettisktalande, så hon bad att få mitt tal en dag i förväg så att hon hade tid på sig att göra om det till god ryska. Kvällen innan kollade vår assistent med en av kadetterna som är rysktalande så att översättningen skulle bli så bra som möjligt. Då kadetten såg manuskriptet utbrast hon förfärat: "Tänker han läsa ett bibelord för skolan! Det kan han väl inte få lov till." Men det berättade inte vår assistent för oss. I varje fall inte före skolstartshögtiden.

Jag höll mitt tal och vi överlämnade blommor till rektorn och studirektorn och alla var glada och positiva mot oss till och med efter talet.

Då vi senare kom upp till kafferummet på HK och hade vår fikastund berättade vi om att vi hade medverkat vid skolstarten. Kårledaren på Riga 1 utbrast förvånat: "Hur i all världen fick ni lov till det. De brukar aldrig ha några utomstående gäster och vi har ju inte alltid varit de bästa vänner."

Vi svarade att vi trodde att Frälsningsarmén brukade medverka vid skolstarten och tittade frågande på vår assistent. Hon svarade förläget att hon trodde att vi hade gjort det en gång tidigare för sju år sedan.

Gud kan verkligen öppna dörrar till att nå ut till människor i oanade situationer. (Eller var det vår assistenst som öppnade dörren?).

I övrigt fortsätter effekterna av den ekonomiska krisen i landet. Många skolor och sjukhus stängs på grund av att myndigheterna inte har pengar. I tisdags stängde regionsjukhuset i Bauska, söder om Riga. Kårledaren ringde och berättade att det var upplopp på gatorna och att folket hade barrikaderat tillfartsvägarna både till och från Bauska för att demonstrera mot stängningen av sjukhuset.

Polisen i Bauska ingrep inte, eftersom de hade samma uppfattning som demonstranterna, så myndigheterna fick skicka ned Riga-polisen i kravallutrustning.

Det syns ännu ingen ljusning i den ekonomiska krisen i Lettland. Stängningen av sjukhuset i Bauska innebär att en hel region står utan sjukvård och att de ca hundra sjukhusanställda blir arbetslösa tillsammans med alla dem som redan tidigare stod utan arbete.

Frälsningsarméns officerare och soldater gör en beundransvärd insats för att lindra nöden, även om resurserna är små.

Snart lägger båten till i Riga och en ny spännande vecka börjar. På tisdag har vi vår första ledarsamling. Alla officerare och föreståndare träffas en dag varje månad för information och inspiration. Det ser vi fram till.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky