Tidigt på morgonen

Den kår vi tillhör, Riga 1, har varje månad 24/2-bön. Det innebär att man ber 24 timmar per dygn under två dygn. Det är alltid en torsdag-fredag och då listorna kommer upp där man kan anteckna sig för att be en timma var, är redan mitt anmn ifyllt för bönetimmarna mellan fem och sex på morgonen.

Listan fylls normalt fort och det verkar vara en bra fördelad ålderstruktur på kåren. Undomarna stannar gärna uppe länge på natten för att be och en del av oss gamla är ändå uppe tidigt på morgnarna.

Nu är det fredag morgon och jag har just avslutat mitt bönepass. Idag läste jag Psalm 95 och mina tankar gick den här vägen:
"I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan" (Ps 95:7-8 FB)

För några år sedan åkte vi en biltur i USA. Vi kom till en park där man visade "förstenade träd". Det var träd som en gång hade varit levande och sedan under många år legat under speciella förhållanden så att trät hade förvandladts till sten.

Träden behövde inte anstränga sig för att bli förhärdade. Det gick av sig självt. Träden gjorde helt enkelt ingenting för att bli förhördade. Dessa "förstenade träd" hade nu blivit utställningsförmål som man fick betala inträde för att titta på.

Det finns en risk att våra hjärtan också kan bli förstenade eller föhärdade. Hjärtan som en gång var levande förvandlas till förhärdade hjärtan.

Det sker då vi inte lyssnar på vad Herren säger till oss och lyder det. Först kanske vi får dåligt samvete för att vi inte gör det Herren ber oss om, men efter ett tag kan det bli en vana att inte lyssna och lyda Herren så att vi inte ens märker det. Det har blivit helt naturligt. Då har våra hjärtan blivit förstenade.

Vad säger Herren till mig i dag? "I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan."