Idag står det ”Djupare andligt liv” på schemat för vår kurs i Jurmala och det är jag som ska undervisa om det. Man kan ju fråga sig ”Djupare än vadå?”Det stod ”Djupare andligt liv” på schemat igår också. Betyder det att det ska vara djupare än igår. Det står samma sak på schemat för torsdag och fredag. Det verkar som om det blir djupare och djupare för varje dag.
Det är väl egentligen så det kristna livet skulle vara. Djupare och djupare för varje dag. Då vi blir kristna startar vi med en liten tro och då vi varit kristna en vecka borde vår tro ha vuxit betänkligt. Och hur skulle det inte vara efter ett år…
Vi börjar med en liten kärlek till Jesus och efterhand vi lär känna honom bättre växer kärleken.
Men tyvärr ser det ofta ut att vara tvärt om. Det ser ofta ut som om de nyfrälsta överflödar i tro och kärlek och att intensiteten avtar efter ett tag.
Vi kan se den utvecklingen redan i Nya Testamentet. I galaterbrevet tillrättavisar Paulus galaterna för att de började i anden och slutade i köttet (Gal 3:1-5). I brevet till Efesos i Uppenbarelseboken står det att efesierna har förlorat sin första kärlek (Upp 2:4).
Är det en vanlig utveckling och vad kan vi göra för att vi ska kunna behålla intensiteten i vår tro och vår kärlek? Det är några av frågorna som vi kommer att reflektera över tillsammans under veckan.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar