En ny söndagsmorgon i Riga. Det märks att vi börjar gå mot slutet på sommaren. Kvällarna blir mörkare och solen ger inte längre samma värme.Under vecka som gått har vi fortsatt våra samtal med de olika ledarna i Lettland. Vi besökte bland andra kårledarna i Liepa, ett litet samhälle inte så långt ifrån Skangal. Kårens sociala program består av soppkök och klädutdelning. Två dagar i vecka serverar kåren cirka 80 portioner. Vi frågade vem som föder människorna de övriga dagarna. Kårledarna såg förvånat på varandra och svarade att det finns ingen annan som föder dem. Den mat de får, får de från Frälsningsarmén, två gånger i veckan.
Ännu närmare Skangal ligger Sarkani. Byn består av tvåvånings hus med lägenheter. Under Sovjettiden var det militärer som bodde där. Nu är husen helt förfallna. De flesta lägenheter har varken vatten, avlopp eller eliktricitet. Här hamnar familjer som inte har någon möjlighet att bo någon annanstans. Ingen skulle förmodligen frivilligt flytta hit.
I Sarkani finns ingen affär och ingen mat att köpa. Det enda som finns till försäljning är när en man säljer sprit i en av lägnheterna. Många av föräldrarna är svårt alkoholiserade och barnen lämnas vind för våg. I byn finns 18 barn.
I Sarkani har Frälsningsarmén verksamhet flera dagar i veckan både för barnen och de vuxna. Under sommaren fick barnen från Sarkani komma på barnläger till Skangal. De trodde de hade kommit till himmelriket. En flicka som skulle gå in och duscha kom ut lika smutsig som hon gick in. Hon hade ingen aning vad man skulle göra inne i duschen.
I de kommunala skolorna serveras det lunch och ytterligare en måltid om skoldagen är lång. Detta gäller för de barn som har föräldrar som kan betala för skolmaten. De barn som inte har betalat för skolmaten får se på då de andra äter. Dessa barn har förmodligen inte heller fått någon frukost då de gick hemifrån. I Riga kostar skolmaten 1 LAT per dag (ca 15 kronor), på landsbygden förmodligen något billigare. Extramåltiden under långa skoldagar kostar 0,50 LAT. Samtidigt som jag skriver detta inlägg om skolmaten ser jag en rubrik i Dagen: Skolmat för miljoner slängs. Vi lever i värld fylld av kontraster. Det är bara en dryg timmas flygresa mellan Stockholm och Riga och ändå är levnadsvillkoren så annorlunda för skolbarnen.
Du kan läsa om de olika aktiviteterna på Fräslnignsarméns lettiska hemsida http://www.pestisanasarmija.lv/. Du får sedan välja vilket språk du vill läsa hemsidan på: lettiska, engelska eller ryska.
I går var vi på vår första lettiska begravning. Det var den nittio-åriga mamman till en av våra medarbetare på Högkvarteret i Riga. Begravningen var i en stor luthersk landsortskyrka. . Efter begravningsakten körde alla gästerna i sina bilar efter begravningbilen (en vanlig skåpbil) i kortege till en begravningplats ute i skogen. En ny begravningsgudstjänst startade där. Då den var slut sänktes kistan ned i den öppna graven. Samtidigt som begravningsgästerna sjöng ett antal psalmer började kistbärarna i sina mörka kostymer att fylla igen graven med sand. Efter en lång stund var graven igenfylld och gästerna la ned sina blomsteruppsättningar på graven under avhållandet av diverse tal.
Idag är det söndag (det är det alltid på söndagsmorgnar) och vi ska gå på gudstjänst på vår hemkår Riga 1. Den kommande veckan ska vi till Stockholm för ett antal sammanträden. Efter fem veckor i Riga hade jag trott att jag skulle ha lite hemlängtan att åka tillbaka till Stockholm. Men någon hemlängtan har inte infunnit sig. Vi bor nu i Lettland och Riga är vår hemstad.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar