Det är inte allt som är "lett" i Lettland

Lettland är ett fantastiskt land och vi har mött många fantastiska människor här i Lettland. Vi har nu levt "vardagslivet" i Lettland några veckor och vi börjar känna oss som letter. Speciellt då vi får besök från människor från Sverige som aldrig varit i Lettland tidigare känns det som om vi visste allt om Lettland, även om vi egentligen vet att vi inte vet speciellt mycket.

Det är mycket som är annorlunda i Lettland. Jag talar inte om bättre eller sämre, jag talar bara om annorlunda.

Till exempel den lettiska administrationen.

Jag behövde ett lettiskt bankkort för att komma åt min lettiska lön. Det tog bara en vecka, tre besök på banken och ett telefonsamtal från vår ekonomipersonal till banken för att få ett lettiskt bankkort.

Så var det dags för oss att registrera oss som bosatta i Lettland. Vår assistent ringde och bokade tid hos myndigheterna. Rut och jag och assistenten åkte dit i god tid. Vi fick en nummerlapp och fick sitta och vänta i en väntsal tillsammans med många andra. Bakom disken satt en lång rad med tjänstemän som skulle ta emot gästerna. Det såg ut som om de inte hade någt att göra. De satt och småpratade med varandra ända fram till dess klockan hade tickat fram till vår avtalade tid. Då rörde sig en av tjänstemännen och tryckte på en knapp och vårt nummer kom upp.

Vi gick tillsammans med tjänstemannen igenom de dokument som vi noggrant hade fyllt i. Jag tror att det var åtta sidor med frågor. Vi fick bland annat fylla i uppgifter om våra föräldrar och syskon och deras adresser. Att alla föräldrar är döda spelar ingen roll. Adressen måste stå där och när dom dog. Vi fick inte heller skriva att de fanns i himlen, utan deras senaste bostadsort här på jorden skulle anges.

Då vi gick igenom våra blanketter påpekade tjänstemannen alla frågor vi borde svarat annorlunda på, rättade dem och ville ha vår signatur vid varje ändring. Efter mycket ändrande konstaterade tjänstemannen att det hade blivit för många rättningar på blanketten. Hon kunde inte ta emot den. Vi fick nya blanketter som vi skulle fylla i och beställa en ny tid för registrering. Och, påpekade tjänstemannen, blanketten skall fyllas i med stora bokstäver (versaler) och inte med små bokstäver.

Var det inte meningen att EU skulle innebära "fri rörlighet av varor och tjänster"?

Vi har fått en ny tid nästa vecka.

Men vi ger inte upp hoppet. En vacker dag kommer våra handlingar att godkännas av tjänstemannen. Varje papper kommer att stämplas med tre olika stämplar (vi såg hur dom gjorde vid bordet vid sidan om oss), och vi kommer att få våra nya lettiska personnummer. Då kommer vi att kunna skaffa telefonabonnemang, TV-abonnemang och inernet-abonnenmang och känna oss som riktiga letter.

Men vi är glada och tacksamma att vi får vara i Lettland. Vi tackar Gud för alla tillfällen han ger oss att träna vårt tålamod. Och vi vet att vi inte är här för att förändra den lettiska statsapparaten utan för att förändra människors liv.

PB