Rut och jag tillbringar mycket tid i bilen då vi besöker de olika verksamheterna i Lettland. Det är många saker vi ser på våra resor.
Här är det ett storkbo med fyra storkar. Trångboddheten i Lettland gäller tydligen inte bara människor.
På vägarna i Lettland är tempot högt och vi ser många vansinnesomkörningar och farliga situationer. En del förare glömmer bort att sakta ned farten i rondellerna.
Här är det en lastbilschaufför som varit för optimistisk.
Förra helgen hade vi vårt regionala familjeläger i Bernati på västkusten. Om du missat bildsvepet tidigre i veckan kan du se det här.
Även denna vecka har vi lagt mycket energi på att förbereda starten av Officersskolan den 1 september och alla personalförändringar till följd av Officersskolans start.
Besök i verkligheten (Varning läs inte detta om du inte vill bli berörd)
Vi får varje månad rapport från våra två Öppenvårdsarbetare i Riga. Begreppet Slumsystrar passar utmärkt för att beskriva vad de gör. Det är Aldona, nybliven löjtnant som ansvarar för verksamheten, och till sin hjälp har hon Anita, som kommer att bli Envoy i september.
Här kommer lite utdrag ur rapporten för juli månad:
"Besökta familjer: 44 (98 vuxna, 87 barn och 4 ensamma)
Människor som kontaktat oss om hjälp: 189
58 människor har mottagit 245 kg kläder
Besökta på sjukhus: 27
Frälsta under månaden: 4
......
"På Delgavagatan bor en handikappad man. Han ligger till sängs och pratar knappast och hans tillstånd blir värre och värre. Hans fru gråter? - Vad kommer att hända härnäst? Om han dör kommer hon inte längre att få något av hans pension, och då kommer hon inte att ha råd att betala hyran på sin lägenhet. Hon arbetar svart på skolan som ligger granne med Frälsningsarmén.
.......
På Brivibas gatan besöker vi en stor familj som består av två vuxna och nio barn. De går någon gång till lutterska kyrkan, men inte ofta. Vårt samtal slutade med att två av dem, mamman och en dotter, tog emot Jesus i sina liv. Jag och Anita talade länge med dem och inbjöd dem till kåren. De hade varit på Frälsningsarmén för fjorton år sedan.
.......
Guna är väldigt tacksam för våra förböner. Hon säger att livet är ett helvete för henne. Hennes man dricker så mycket att han inte vet vad han gör. Guna är troende och hon tror att den Gud som hon tror på och tjänar ska hjälpa henne att komma över svårigheteran. Hon vet att utan henne skulle hennes make vara fullständigt förlorad. Andra säger till henne att hon ska skilja sig, men hon vill fortsätta att vara gift även om det är svårt. På nätterna måste hon vandra omkring med sin tre barn, eftersom det inte är säkert för dem att vara hemma. Vi behöver verkligen en plats, en lägenhet, där människor kan komma och fä hjälp och känna sig trygga.
Detta är verkligen en viktig fråga för vårt öppenvårdsarbete."
Ja, det är sant som Aldona skriver. Vi behöver en lägenhet för öppenvårdsarbetarna där folk kan komma för att få kläder, matpaket eller sitta ned och tala med någon. En sådan lägenhet kostar 2.000 SEK i månaden. vi har redan en person som betalar 500:-/månad för detta. Finns det tre till, enskilda eller församlingar som kan betala 500:- per månad för dessa människor?
I så fall hör gärna av dig/er.
I övrigt ber jag att du ska få en fin vecka. Detsamma ber jag för alla som vandrar omkring på Rigas gator natt efter natt utan hopp att någonting ska kunna bli bättre.
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar