Inför de alarmerande rapporterna om förhållandena i Lettland och inför vår flytt till Lettland funderar jag en del på hur det kommer att påverka Frälsningsarméns arbete i Lettland.-För det första kan jag tänka att många av de människor som Frälsningsarmén möter i Lettland berörs i väldigt liten utsträckning av krisen.
Många är hemlösa, arbetslösa och inkomstlösa. Det var de före krisen och det är de under krisen. De hade ingenting före krisen och de har ingenting nu. Den som ingenting har kan inte heller förlora någonting. Den gruppen har inte lånat pengar till att köpa sportbilar eller för att ordna födelsedagsfester. Den som ingenting har är den som förlorar minst i en krissituation.
-Men å andra sidan kommer deras situation att påverkas på sikt. Fler människor i dag har hamnat i en situation där de inte har någonting, förutom skulder. Fler människor än kanske någonsin är arbetslösa. Fler människor än kanske någonsin måste lämna sina belånade lägenheter och hus. Fler människor än kanske någonsin kanske måste ställa sig i köerna till Frälsnignsarméns matudelning. Och då fler människor ska dela på det som FA ska dela ut, så blir det naturligtvis mindre kvar till dem som även tidigare saknade allt. FA:s resurser att hjälpa växer inte automatiskt då behoven ökar.
-Och för det tredje minskar kommunernas förmåga och vilja att ekonomiskt bidra till Frälsningsarméns sociala insatser. Scenariot ser ut att vara en nedåtgående spiral. För varje dag ökar antalet människor som behöver få hjälp, samtidigt som staten som skulle vara den som tog hand om landets invånare, får allt mindre resurser att hjälpa.
Vad kan man göra åt situationen?
Samtidigt som vi måste lägga all energi på att hjälpa dem som ingenting har, låt oss ropa till Gud att det får komma en snar vändning i situationen och att människor och landet får bli upprättade ekonomiskt, socialt, fysiskt och inte minst andligt.
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar