Söndagsmorgon i Skangal den 31 oktober

Nu är det söndagsmorgon. Igen! Och den sista dagen i månaden. I morgon är oktober 2010 ett minne blott.
Just nu befinner vi oss i Skangal och har en friskvårdskurs för äktenskapet. Vi är 16 personer som har rest bort för att investera en helg i vår äktenskapliga relation.
Rut och jag har ansvarat för många liknande i helger i Norge och i Sverige och det brukar alltid bli fina möjligheter för paren att sitta ned och samtala och reflektera över sin äktenskapliga relation. Vi tar upp sådana ämnen som Kärlek, Kommunikation, Konflikter, Rollförväntningar och mycket annat.
Centralt i kursen står "Put och Reter" och vi berättar många exempel ur deras liv. Jag vet att deras namn ligger snubblande nära våra egna, men de är inte oss. I alla fall inte helt och hållet.

Put o Reter

Den här veckan har vi också haft bönevecka i Lettland. Det innebär att någon ber varje timma på dygnet under hela veckan.
Då jag under kursen berättade att det skulle bli en extra sovtimme under natten till söndagen på grund av övergången till vintertid, så visade det sig att flera som var med på kursen hade bönetid just den natten. Då talade jag om att en konsekvens av tidsändringen var att den som hade bönetid mellan två och tre på natten måsten be två timmar, för så fort klockan blivit tre så ställs den om till två igen. Men det visade sig snabbt att det inte var någon i gruppen som fick den förmånen, och det kanske är bra för då slipper vi ha deltagare som somnar under morgonlektionerna idag.

Själv hade jag mina bönepass mellan 5-6 på fredag och lördag och jag har verkligen mycket att tala med Herren om. Och jag har mycket att tacka för. Om du har ont om egna böneämnen får du gärna hjälpa mig med mina. Här är några av de mest aktuella:
-Det nya sociala centret i Riga som vi håller på att öppna
-"Barnen hus" i Sarkani som vi håller på att bygga
-Våra åtta kadetter som vi är så tacksamma för
-"Breakthrough" (1) (Genombrott) av väggen på Riga1/HK för att få en fri körväg ut till gatan
-"Breakthrough" (2) är också namnet på vårt 20-årsjubileum den 18 november
-"Breakthrough" (3). Vi ber också för ett andligt genombrott i Lettland
-En medarbetare, Lelda, som är svårt sjuk
-Alla våra ledare i Lettland
Min bönelista innehåller mer än detta, men får jag hjälp att be för dessa böneämnen är jag tacksam.

Under äktenskapskursen har vi talat mycket om Trofasthet och Tillit. Trofasthet är naturligtvis viktigt. Men om vi inte litar på varandra hjälper det inte alltid att vi är trofasta. Bristande tillit kan fräta sönder en parrelation. Om några timmar ska vi ha den avslutande gudstjänsten i äktenskapshelgen. Då jag ska jag predika om Trofasthet och Tillit i relation till Gud.
Gud är trofasthet och han visar en oerhörd tillit till oss då han lägger uppdraget i våra händer och säger "Som Fadern har sänt mig, så sänder jag er".
Då vi har tillit till Gud och till hans ord blir Guds kraft förlöst. Det är först då vi litar på Guds erbjudande om frälsning som vi kan ta emot frälsningen. Och då vi litar på hans ord om att han har utgjutit den Helige Ande över oss kan vi frimodigt ta emot kraften från Gud. Då vi litar på hans ord då han säger att han givit andliga nådegåvor till var och en ökar min frimodighet att tala profetiskt eller be för sjuka. Då jag har tillit till Gud sprängs alla begränsningar......
Men är vi trofasta mot Gud? Guds ord talar om att det är så lätt att förlora den första kärleken. Kan Gud lita på oss? Är vi trofasta?
Vid slutet av gudstjänsten ska jag utmana deltagarna att förnya sin överlåtelse om att vara trofasta mot Herren med allt vad det innebär. Du som läser detta kanske också känner att du vill göra den överlåtelsen.

Snart är äktenskapshelgen över och då får vi packa ned "Put och Reter" och resa tillbaka hem till Riga för att förbereda oss för en ny vecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig!
Peter Baronowsky

Söndagsmorgon i Riga den 17 oktober

Liten veckokrönika ur mitt personliga perspektiv.

Ännu en vecka börjar närma sig sitt slut. Första delen av veckan handlade mycket om husköp. Om du missat det kan du läsa det på mitt-i-veckan. Hur det gick till slut? Jo, det gick bra vi fick "Landbook"-registreringen i  fredags.
I onsdags talade jag på Riga 2. Det var fullsatt som vanligt. Kårledaren talade om att man hade tagit upp sju nya rekryter de senaste tre veckorna.
Några minuter före mötet frågade kårledaren, som skulle tolka mig till ryska, vad jag skulle tala om. Jag talade om för honom att jag tänkte tala om att livet är meningslöst. Han såg litet besviken ut. Han såg nästan ut som om han hade hoppats att jag skulle tala om att livet var meningsfullt. Jag berättade för den förvånade kårledaren att Bibeln säger alltid sanningen, livet är meningslöst - om inte Gud fanns.
Bibelversen jag utgick ifrån var Predikaren 1:2. Den säger, fritt översatt från min engelska Bibel, som jag predikade från:
"Meningslöst! Meningslöst! Absolut meningslöst! Allt är meningslöst."

I min predikan talade jag om meningen med livet. Jag berättade om en händelse jag varit med om tidigare i veckan. Vi åkte en längre bilresa, jag och två passagerare. Vi skulle sitta i bilen flera timmar för att åka och genomföra en affärstransaktion. Kvinnan som satt vid min sida, Jag vet inte om hon är kristen, berättade om en begravning som hon varit med om veckan före. En manlig släkting hade dött och vid begravningskaffet frågade prästen om det var någon som ville säga något gott om den avlidne. Till slut var det en som reste sig och sa något väldigt kort om mannen. Det tyckte min medpassagerare var så sorgligt och hon slutade berättelsen med orden "Och ändå hade han levt ett gott liv."
Efter en stunds tystnad i bilen frågade jag henne. "Du talade om ett gott liv. Hur skulle du definiera ett gott liv?" Hon svarade något om att ha goda relationer. Jag frågade även den andra medpassageraren om hennes definition. Sedan var det tyst i bilen ganska länge, kanske en halvtimme. Då kom frågan till mig från kvinnan som berättat om begravningen: "Och hur skulle du definiera ett gott liv?"

Då började jag berätta om hur jag såg på ett gott liv. Ett gott liv måste ha en mening. Man måste ha något att tro på och vara passionerad för. Man måste ha en drivkraft som verkligen är värd att leva för. Ja, kanske till och med värd att dö för. Livskvalitet är att förstå varför vi är här på jorden och vad som är vår uppgift att utföra medan vi är här på jorden. Livskvalitet är att betyda något för att andra människor, att sätta "avtyck" hos andra. Livskavlitet är att tro på Gud. Vi är skapade att tro på Gud och det kommer att finnas ett stort hål inne i os innan vi har lärt känna Gud.
Här tror jag min medpassagerare fick torka bort en tår i ögat, eller också fick hon just då något i ögat.
Jag fortsatte att berätta att flera undersökningar visar att troende människor lever längre och är friskare än människor som inte är troende. För har man något att leva för är det inte ovanligt att man gör det längre. Lever alltså.
Jag berättade också hur meningslöst, i mina ögon, som ett liv är utan Gud. Man föds hjälplös och tandlös och är i behov av blöjor. Sedan är det några år som man försöker skaffa sig så mycket som möjligt av allt möjligt. Sen blir man igen tandlös och hjälplös och behöver blöjor och sedan är allt slut. Jag har svårt att hitta meningen om livet bara har det att erbjuda.

Veckans höjdpunkt var i alla fall att Rut kom tillbaka! Efter nio dagar på olika konferenser i London kom hon äntligen tillbaka till mig på torsdagskvällen! Du kan läsa om hennes förehavanden i London i förra veckans Söndagsmorgon.

Fredagen var full av sammanträden. Jag hann även med att vara gästtalare på Rigas Rotary-klubb, där jag berättade om vad som händer i Frälsningsarmén i Lettland just nu.

Lördagen var en helt ledig dag för Rut och mig. I alla fall i kalendern. Men helt lediga var vi ju ändå inte. Det var en del saker som måste förberedas: mötet idag på morgonen i Daugavpils, vår serie med personalutvecklingssamtal som börjar på måndag, ledardagen på tisdag då vi samlar alla vår ledare inom Frälsningsarmén i Lettland, två dagars föreläsningar på officersskolan i Stockholm onsdag och torsdag och några andra sammanträden som vi ska vara med på medan vi är i Stockholm: styrelsen för Claphaminstitutet, styrelsen för Baltiska Barnfonden samt planeringsmöte med CS. Men bortsett från det var vi helt lediga på lördagen. (Hoppsan, det där lät nästan som klagan. Förlåt, det var inte meningen. Jag lever ett mycket meningsfullt liv och jag tackar Gud för varje dag jag får vara med).

Nu är det söndagsmorgon och det blir som sagt tidig avfärd från Riga. Rut och jag ska ha mötet i Daugavpils (3,5 timmars bilresa från Riga). Och då vi kommer hem från Daugavpils är det inte mycket kvar av den här veckan. Och sedan kommer det förmodligen en ny vecka.

Jag önskar att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

Kvartalsrapport från Frälsningsarméns arbete i Lettland - Juli-September 2010

Sommaraktiviteter

Familjeläger

Två stora familjeläger har genomförts på Frälsningsarméns lägergård Bernati på Lettlands västkust. De samlade ungefär 100 deltagare vardera.

Bild från det Regionala lägret i Augusti

Barnläger

Under sommaren har våra barn och ungdomsarbetare genomfört fem veckolånga dagläger över hela Letltand. I Seda, Riga, Bauska, Liepaja och Drusti. Barnlägersäsongen slutade med ett veckoslutsläger för barn från alla de olika daglägren.

Även våra barninstitutioner har haft sina barnläger. Barnhemmen in Riga och Skangal samt fritidsverksamheten "Patverums" i Riga.

Ungdomskongressen i Stockholm
Ungdomsvärldskongressen i Stockholm var mycket uppskattad. Lettland sände sex delegater och sex volontärer till kongressen.

Bilden är från från en gospelkonsert i Kungsträdgården under ungdomskonferensen

Nya Medlemmar
Liepaja
Antalet medlemmar fortsätter att öka i Lettland. Under sommaren invigde kåren i Liepaja 12 nya medlemmar.

Fem soldater, alla kvinnor.....

....och fem civilmedlemmar, alla män.

Liepa

Kåren i Liepa, en liten by nordost om Riga, välkomnade i september 10 juniorsoldater, alla pojkar. När alla flickor i Liepa kommer på att alla byns pojkar finns på Frälsningsarmén, kommer det inte att dröja länge innan även flickorna kommer dit.

Officersskolan
Efter flera månaders förberedelser startade vi den nya sessionen vid Officersskolan i Riga den 1 september. Vi har bett om sex nya kadetter och när det var dags för skolstart välkomnade vi åtta kadetter.

De åtta kadetterna i Riga

Vi har också välkomnat nya ledare för Officersskolan. Norm och Isabel Beckett från Australien.

Regiondag - Välkomstmöte

Till den Regionala dagen reste folk från hela landet för att få vara med att välkomna de nya kadetterna, de nya officerarna på Officersskolan och en ny Envoy. Lokalen var fullsatt och efter mötet hälsades kadetterna med blommor enligt lettisk sed.

Ledardagar i Talling

I vanliga fall samlar vi alla ledare till ledardagar en gång i månaden.Vi började hösten ledarsamlingar med en tvådagarssamling i Tallin tillsammans med ledare från Frälsningsamén i Estland.

 Kaffepaus på väg tillTallinn

Nya projekt

“Change a Village”

Byn Sarkani har en befolking på cirka 70 personer. 18 av dem är barn och nästan alla vuxna är alkoholister. Vi har en tid haft en dröm om att skapa ett Barnens Hus i Sarkani, där barnen kan få komma in i ett varmt hus, med duschar, läxhjälp och andra aktiviteter. Huset ska även vara öppet för de vuxna och också vara utrustat med tvättmaskiner. Vi ville förvandla ett av de grå kalla husen till ett hus fullt av färger och värme. De flesta husen i byn är hyreshus med åtta lägenheter i varje och saknar både vatten, avlopp och ordnad värme. En donation gjorde det möjligt för oss att köpa ett privathus i byn som vi ska förvandla till detta Barnens Hus. Projektet kallsas Chang-a-Village och vårt mål är inte att bygga hus, utan människor.

 Huset i Sarkani

Öppenvårdscenter

Vi har två fantastiska socialarbetare som besöker de allra fattigaste familjerna i Riga. Vi har länge sett behovet av att öppna ett center för dess människor där vi kan dela ut mat, kläder och ge möjlighet till dusch och klädtvättning. Vi vill även skapa en syateljé där vi kan lära några kvinnor att sy på symaskin och laga sina kläder.Nu har vi skrivit på hyreskontraktet för en lokal och håller på att skaffa utrustning till lokalen. Du kan se en bild på lokalen nedanför. Skyltarna finn inte på plats ännu, men de kommer snart.

Ny kårbyggnad i Seda

Utposten i Seda har länge inrymts i ett litet sidorum i Ambulanscentralen. Nu har ambulansverksamhten flyttat och vi har fått ta över hela byggnade utan hyra i fem år. Här är en bild på byggnaden. Skyltarna sitter redan uppe.

Breaktrough projektet

När Frälsningsarméns huvudbyggnad byggdes 1939 var det en körväg från innergården ut till gatan. När ockupationen kom stängdes körvägen och vi har sedan dess varit utlämnade till grannarnas välvilja att få köra över deras tomter för att komm ut i friheten. En av gårdarna vi passerar är en skolgård. Nu håller vi på att på nytt öppna körvägen så att vi har fri tillgång till friheten utanför huset. Projektet kallas "Breakthrough", som betyder genombrott. Bilden visar dagen då byggnadsarbetarna bröt igenom väggen och det första dagsljuset kom in sedan ockupationen under andra världskriget.

Vi ber för ett genombrott, inte bara i den fysiska världen, utan framför allt i den andliga.

Söndagsmorgon i Riga den 10 oktober

Liten veckokrönika ur mitt personliga perspektiv.

Detta har varit en ovanlig vecka. Jag är ensam hemma. Det är inte ovanligt att vi är bortresta, men det sker nästan alltid tillsammans. Men den här veckan är jag alldeles ensam hemma, och det känns ovant. Det är i och för sig inte så många timmar per dag jag har hunnit vara hemma, men Rut är inte ens med i arbetet. Var är hon då? Jo här:

 I London, på Sunbury court. Hon sitter på första bänken, nummer fem från höger. Hon sitter förstås inte där hela dagarna. Jag förstår att de har ett digert program som håller på nästan tolv timmar per dag.
Rut är delegat på Theological and Ethical Symposium som detta år handlar om helgelse. Ett ämne som diskuteras är om man kan synkronisera Brengles och Coutts syn på helgelse eller om de är oförenliga. Jag får nog svaret då Rut kommer hem.
Jag kan nämna det på en gång, så är det sagt. Nästa vecka blir också en ovanlig vecka. Då ska jag vara ensam hemma igen. Rut tänker vara kvar i London även den veckan eftersom hon är "Corresponding member" i IDC (Internationa Doctrinal Council). Jag är inte lika säker vad de diskuterar där, men det får jag säkert reda på så småningom.
Under tiden får jag sköta om Frälsningsarmén i Lettland på egen hand. Vi brukar normalr vara två som sköter om den.

Och den måste verkligen skötas om för det händer många fantastiska saker just nu som jag tackar Herren för. Du som inte har läst mitt-i-veckan-rapporten kan läsa den här.

Här är några av de saker som arbetar med och tackar Gud för:
-Vår officersskola med åtta förstaårskadetter (Är det nordens största?). Alla rapporter jag får talar om att det går bra på skolan (Och jag får många rapporter).
-Ombyggnaden av vårt stora hus i Riga där vi öppnar vägen ut till gatan. Projektet heter "Breakthrough"
-Vårt nya öppenvårdscenter som vi har hyrt en vecka nu och som vi håller på att utrusta.
-Huset, eller ruinen, som vi håller på att köpa som ska förvandlas till ett "Barnens hus" i Sarkani. Det ingår i "Change a village"-projektet. På måndag ska jag och säljaren träffas hos Notarius i Seda för att skriva under kontraktet för andra gången. Sedan är det vårt på riktigt. Nästan i alla fall. Det måste registreraspå på oss i "landbook" och förmodligen på flera andra ställen också.

Under den gångna veckan skickade vi ut inbjudan till vår äktenskapshelg. Det är stort behov av undervisning om äktenskapet i Lettland, såval som i Sverige. Helgen kommer att hållas på Skangal, och bara gifta par är välkomna. De gifta parens barn och föräldrar måste lämnas hemma. Den här helgen är en investering för paren i deras relation till varandra. Undervisningen blir på engelska, tolkad till lettiska.

Ytterligare ett evenemag som vi arbetar mycket med är tjugoårsjubileet av Frälsningsarmén återkomst till Lettland efter frigörelsen. Det blir två gudstjänster den 18 november som är Lettlands självständighetsdag, med gammaldags soppkök utomhus mellan mötena. Alla gamla regionchefer kommer att inbjudas. Temat för högtiden blir Breakthrough (Genombrott) På affischen ser vi första ljusstrålen genom väggen som vi håller på att öppna i huset. Det är första gången som dagens ljus kunde tränga in sedan invasionen under andra världskriget. Vi ber att det ska bli ett genombrott även i den andliga världen.

På tisdag kommer en kvartalsrapport här på rupeba.se med bilder på viktiga händelser för Frälsnignarmén i Lettland under tredje kvartalet Juli-September.

Under veckan har vi också haft 24/4 bön på Riga 1, där vi är medlemmar. Det betyder att vi ber dygnets alla 24 timmar under fyra dagar. Jag lyckades få min favorittid mellan fem och sex två av dagarna. Någon måste ha "stulit" min tid de andra två dagarna. Det är underbart att avskilja en timme till koncentrerad bön och vara med i en ständigt pågående bön till Gud. Då jag börjar vet jag att någon annan hållit ut till dess att det är min tid. Då jag slutar så slutar inte bönen. Det är bara någon annan som tar över böneansvaret den tiden.

Men nu är det söndagsmorgon och jag ska snart gå ned till kåren på förmiddagsgudstjänsten. Hör och häpna! Detta är första gången efter sommaren som jag går på kåren en förmiddagsgudstjänst. Alla andra söndagar har Rut och jag varit ute på resa. Vi besöker alla kårer för ett söndagsmöte just nu. Jag undrar om folket på Riga 1 känner igen mig.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Valet i Lettland

Mitt i veckan - 6 oktober

Förra söndagen var vi med om två fina möten. Dagen började med förmiddagsgudstjänst i Bauska, en dryg timmes körning söder om Riga. Lokalen var i det närmaste fullsatt och jag talade om Frälsningsarméns uppdrag i Världen och i Lettland:
-att männsikor ska bli frälsta
-att de frälsta ska växa till i sitt lärjungaskap
-att hjälpa dem som lider
Efter förmiddagsgudstjänsten reste vi till Iecava för välkomstgudstjänst på kåren i Iecava som ligger mellan Bauska och Riga. Även här var lokalen fullsatt och den nya kårledaren predikade om att leva i förändring, vilket både kåren och hon själv upplevde påtagligt för tillfället, och om vikten av att vara förankrad i Kristus då vi upplever förändringar i livet. Välkomnades gjorde även kadetterna som ska göra en stor del av sin fälttjänstgöring i Iecava under det första utbildningsåret.

De åtta kadetterna

I måndags skrev jag på kontraktet för att köpa ett hus i Sarkani som ska förvandlas till ett "barnens hus". Det är bara första gången som kontraktet ska skrivas på för att lämnas in till kommunen som måste avstå sin rätt att köpa huset i första hand. Därefter måste kontraktet skrivas på ännu en gång hos Notarius Publicus där både köpare och säljare ska vara närvarande. Därefter ska det nya ägarskapet registreras i "landbook" och sen tror jag att köpet är färdigt, men jag har förmodligen glömt några led.

Sedan börjar det omfattande renoveringsarbetet som i så stor utsträckning som möjligt ska göras med hjälp av lokala förmågor. Det är en del av vårt projekt i Sarkani under namnet "Change a village".

Peter

Söndagsmorgon i Riga den 3 oktober

Huvuddelen av den gångna veckan har jag tillbringat på Smålandsgården i Örserum. Det var TLC (Territorial Leaders Conference), Territorial Ledarkonferens. Temat för konferensen var "Att bygga upp Kristi kropp" och gästföreläsare under veckan var Anders Gårlin från IKEA, Gunnar Granholm samt Brian och Rosalie Pebble från Storbritannien.

Jag har tidigare i veckan skrivit om Rosalies föredrag Ingen kompromiss! Brian talade om ledarens testamente. Vad det är som ledaren lämnar efter sig. Han definierade testamentet som det som är kvar då källan är borta och frågade oss vad vi investerar i som kommer att leva vidare och bestå efter vår tid. Brian frågade vid flera tillfällen om vi lämnar efter oss ett testamente värt att dö för. Vad blir vårt testamente?
-Att ha upprest lärjungar som kommer att fortsätta med eller utan dig?
-En undervisning som var så inpirerande att den gått djupt in i hjärtan som aldrig blir desamma igen?
-Andliga segrar som vunnits?

Brian Pebble

På kvällen efter sista föreläsningen hann vi besöka vår enda kvarvarande moster som snart ska fylla 99 år och som gärna vill leva vidare till hon blir hundra "då jag ändå är så nära", och dagen efter fick vi träffa yngste sonens familj på födelsedagslunch då yngste sonens hustru fyllde år. Därefter satte vi oss på båten, lämnade Stockholm bakom oss för att resa 17 timmar med båt hem till Riga.

Så här ser det ut från akterdäck då vi lämnar Sverige och Stockholms skärgård bakom oss på väg till Riga.

Då vi kom hem kring lunchtid i fredags var det full aktivitet på kontoret resten av dagen. Jag skrev på kontraktet för att hyra lokalen till vårt nya Öppenvårdscenter som vi bett om och längtat efter så länge. Våra två öppenvårdsarbetare besöker ett hundratal av Rigas allra fattigaste familjer. Vi har länge haft behovet av att öppna centret så att fler kan komma och få hjälp med kläder, matpaket, duschar och inte minst att sitta ned och samtala med någon som tar sig tid att förstå och hjälpa.

Centret på Avotu-gatan. Vi tog över huset i fredags, så skyltarna har ännu inte kommit upp, men så här räknar vi att det ska se ut inom kort.

På fredagseftermiddagen hann vi också med ett "Finance- and Property Board" (Finansråd) där vi diskuterade planerna på att starta ett Barnens hus i "Change a Village-projektet" i Sarkani.

Idag är det söndagsmorgon och tidig avfärd till Bauska, där Rut och jag ska ansvara för förmidagsgudstjänsten. I eftermiddag har vi välkomstmöte i Iecava för den nya kårledaren och åtta kadetter som kommer att regelbundet finnas med i verksamheten på kåren i Iecava det närmaste året.

Efter det börjar en ny vecka. Jag önskar att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky