26 dec. 2009

Julgudstjänst på Riga 2

Vi kom till gudstjänsten en halvtimme innan gudstjänsten skulle börja. Det var redan fullt i lokalen, ca 150 personer, men fler var på väg in och då gudstjänsten skulle börja var det säkert 200 personer i lokalen, som egentligen är dimensionerad för drygt 100.
En och en halvtimme före gudstjänsten kommer de flesta för att se en kristen film som alltid visas före gudstjänsten. Folk har gott om tid. Nästan alla i publiken är hemlösa.

Under gudstjänsten invigdes även en ny soldat. Det var den tredje soldatinvigningen under året.

Samtidigt hälsades fyra nya rekryter välkomna.

Ungdomarna på kåren spelade upp ett drama som handlade om hur en flicka prövade synden (=skylten på ryggen) och fastnade. Hon försökte på olika sätt att komma loss. Olka slags personer försökte hjälpa henne loss med olika metoder. Men inte förrän det nyinvigde soldaten kom in och läste Bibeln för henne kunde hon komma loss från synden.

Under julgudstjänsten bjöds det även på mycket sång och musik. Här är det Rut och Peter som spelar. Kårledarna Irina och Andrejs sjöng också. Du kan både se och höra dem här>>.

Efter gudstjänsten serverades middag för alla mötesbesökarna under ordnade former. Ett matlag i taget gick ut i matsalen, medan de övriga tittade på ännu en kristen film. Riga 2 har offentliga gudstjänster två gånger i veckan och varje gång serveras det middag.

Kåren har ett team av soldater och rekryter som serverar mat och ordnar det praktiska runt gudstjänsterna. Soldaterna och rekryterna är i de allra flesta fall även de hemlösa. Vi letar just nu efter en lägenhet som kan fungera som ett "half way house" för några av soldaterna.

En normal gudstjänst på Riga 2 tar ungefär 5 timmar:
-Kristen film ca 1,5 timmar,
-själva gudstjänsten ca 2 timmar
-samt middagen (med film samtidigt 1,5 timmar)

Peter Baronowsky
Tillbaka till huvudsidan




24 dec. 2009

Söndagsmorgon i Riga den 27 december

Den sista söndagsmorgonen under 2009! En händelserik vecka ligger bakom.

I måndags var den sista dagen vi hade vår julgryta ute. Det ekonomiska resultatet var inte så strålande: 1.500 kronor och fyra pepparkakor.
Men då får man tänka på att det var första gången Riga-borna såg en julgryta och att många inte vet vad Frälsningsarmén är för något. Dessutom var det så kallt så att bara de mest ivriga gjorde sig mödan värt att ta av sig handskarna och ta fram plånboken.
Vi hade planerat att spela julsånger med en brasskvartett, men det var alldelses för kallt för brass-instrument ute. Däremot sjöng flickorna från Riga 1 flera av dagarna. Du kan se och lyssna på dem här>http://www.youtube.com/watch?v=1tzpmaJ8S9s .

Men julgrytedagarna hade med sig andra vinster. Vi delade ut hundratals julkort med önskan om en god jul, ett bibelord och inbjudan till de två kårerna Riga. Vi delade också ut en broschyr med frågan "Frälsnignsarmén-Vad är det?" Dessutom fick vi också tala med många människor. Det hände till och med att vi fick stå och be med några människor ute i vinterkylan.

Effekterna av den ekonomiska krisen blir tydlig i många av samtalen. Till exempel poliserna som kom tillbaka varje kväll. Den första kvällen för att se att alla våra tillstånd var i ordning.
Någon dag senare frågade en av poliserna hur Frälsningsarmén kunde hjälpa hans familj. Hans lön hade blivit sänkt flera gånger. Hans fru var arbetslös och de hade tre barn. Han lön räcker knappt till hyran och kostnaderna för värmen...

En annan effekt av julgrytedagarna var att Lettlands ledande TV-kanal LNT ringde i tisdags. De frågade om de fick göra ett inslag om hur människor kunde hjälpa Frälsningsarmén att hjälpa andra. Det var vår devis på julgrytan "Hjälp oss att hjälpa". Olesja som svarade i telefon frågade förvånat om hur de hade kommit att tänka på Frälsningsarmén. Svaret blev att en reporter hade varit i Gamla stan dagen före och fått en broschyr om Frälsningsarmén.

I onsdags morgon spelade LNT in ett inslag från Riga 2 där Olesja berättade om hur man kunde skänka pengar, kläder eller hjälpa till som frivillig. Medan Olesja berättade visades bilder på duscharna, tvättmaskinerna, klädutdelningen och kårlokalen i Riga 2. Inslaget kommer att visas på måndag morgon.

I övrigt har veckan handlat mycket om julfester och julmöten.

I tisdags åkte Rut med våra ungdomar till Skangal. Ungdomarna har gjort ett fantastiskt fint julspel som de åker och visar på olika barnsamlingar i landet. I Skangal var det ca fyrtio barn från Drusti, Liepa, Sarkani och Seda. Samtidigt var jag på julfest tillsammans med barn och föräldrar på fritidsverksamheten Patverums.

I onsdags var det julkaffe för personalen på regionhögkvarteret och sedan julfest på barnhemmet i Agenskalns.

Julafton firade Rut och jag för första gången ensamma. Det gick bra. Våra barn har blivit stora och har nu egna familjer. På julafton hade vi också en julgudstjänt på Riga 1 tillsammans med kåren och "The International Church", en engelsktalande församling i Riga.

På juldagen fick vi gå upp före fyra på morgonen för att hinna köra till Bauska där vi hade julotta klockan 07.00. Därefter fortsatte vi till Iecava för förmiddagsgudstjänsten klockan 11.00.

Annandag jul var det julmusikgudstjänst på Riga 2. Rut och jag bidrog med duettsånger och musik på kornett och piano. Det var en fantastisk gudstjänst med soldatinvigning, rekrytupptagning, drama, konsert och middag. I morgon kommer ett reportage från mötet med bilder och filmklipp. Missa inte det!

Idag är det söndagsmorgon. Jag vaknar upp till en dag utan någon inskrivet i kalendern. Livet är underbart!

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky
Tillbaka till huvudsidan

20 dec. 2009

Familjgudstjänst på Frälsningsarmén i Riga

Söndagen den 20 december var det familjegudstjänst på Riga 1. Barnen framförde ett fantastiskt fint julspel och här är det barnkören som sjunger.
Sömdagsskollärarna som tjänstgjort under terminen avtackas

Publikbild

Bilder från Christmas Carolling i Riga

Bilder och videoklipp från julgrytan i Riga den 20 december 2009





























19 dec. 2009

Söndagsmorgon i Riga den 20 december

Söndagen den fjärde advent
Vi börjar se tydliga tecken på att julen närmar sig. Mitt i veckan kom jultomten i form av Arne Nordberg från Bistånd i Västerås. Han hade med sig en fullastad lastbil med hundratals julklappar till barnen, träningsredskap till Riga 2, tusentals filtar till fängelsearbetet i Daugavpils mm.

I torsdags hade vi julfest för vår personal. Ett femtiotal av våra anställda hade lyckats ta sig till Riga i kylan. Bilen från Liepaja på västkusten kom inte fram. Den blev påkörd bakifrån av en lastbil, dessbättre utan personskador. Under julfesten hade Riga Staff Band sin premiär. Vi är egentligen tre medlemmar, men musikkåren blev denna dag förstärkt med en fjärdestämma genom den besökande jultomten. Någon måste ha tyckt att vi spelade bra eftersom vi har blivit inbjudna att spela på gudstjänsten i dag på Riga 1.



I fredags var det en stor julmiddag för de utsatta familjer som regelbundet besökts av vår öppenvårdsarbetare Aldona. Lokalen var festligt dukad för cirka åttio personer och ungdomarna från Riga 1 hade ett fint underhållningsprogram. Rut berättade om Frälsningsarmén och Rut och jag spelade "I´m dreaming of a white Christmas" på kornett och piano.

Så var det i fredags äntligen dags att ställa ut julgrytan i Riga. Enligt uppgift är det första gången sedan frigörelsen som Frälsningsarmén fått tillstånd att ställa ut en julgryta i centrala Riga. Vi har fått en fantastiskt bra plats. Utanför MacDonalds vid ingången till Gamla stan.
Det var inte helt lätt att få tillstånd. Vi fick presentera arrangemanget i detalj, skriva på ansvarsförsäkringar, köpa en försäkring mm. Då allt detta var färdigt måste vi gå med alla papper till stadsarkitekten för att få hans stämpel på att arrangemanget estetiskt passade in i gatubilden.
Vi hade tänkt spela Christmas Carols med en brasskvartett, men den femtongradiga kylan har gjort att det inte går.
Men vi får i alla fall synas och vara ute och tala med människor. Och det är en hel del som stannar och frågar vad Frälsningsarmén är för något, även om de flesta tycker det är för kallt att ta upp plånboken och lägga en slant i bössan.
Riga 2 ansvarade för julgrytan på fredagen, Riga 1 på lördagen och Regionhögkvarteret idag och på måndag.

I lördags var det julfest på Skangal med julklappsutdelning och festligheter för alla barnhemsbarnen. Till och med Rut och jag fick julklappar. Nästa vecka fortsätter julfesterna på våra barninstitutioner med julfest på Patverums (fritidsverksamhet för barn från krisfamiljer) och Agenskalns (vårt barnhem i Riga).

Idag, söndag, ska vi gå på gudstjänst på Riga 1 på förmiddagen och under eftermiddagen ställer vi ut vår julgryta igen. Idag kommer flickorna från Riga 1 att sjunga julsånger vid grytan. Det kommer att bli fint.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

18 dec. 2009

Julgrytan ute i Riga!

Så var det då äntligen dags att ställa ut julgrytan i Riga. Enligt uppgift är det första gången sedan frigörelsen som Frälsningsarmén fått tillstånd att ställa ut en julgryta i centrala Riga. Vi har fått en fantastiskt bra plats. Utanför MacDonalds vid ingången till Gamal stan.
Det var inte helt lätt att få tillstånd. Vi fick presentera arrangemanget i detalj, skriva på ansvarsförsäkringar, köpa en försäkring mm. Då allt detta var färdigt måste vi gå med alla papper till stadsarkitekten för att få hans stämpel på att arrangemanget estetiskt passade in i gatubilden.
Vi hade tänkt spela Christmas Carols med en brasskvartett, men den femtongradiga kylan har gjort att det inte går.
Men vi får i alla fall synas och vara ute och tala med människor. Och det är en hel del som stannar och frågar vad Frälsningsarmén är för något, även om de flesta tycker det är för kallt att ta upp plånboken och lägga en slant i bössan.



17 dec. 2009

An Army that serves God and humanity

The Salvation Army in Latvin media - 2
From “Latvijas Avīze”

AN ARMY THAT SERVES GOD AND SOCIETY
In elegant uniforms and with ranks- these are soldiers of The Salvation Army (TSA), working in more than 118 countries all over the world, in Latvia too. Since July of this year, TSA in Latvia is being led by Peter Baronowsky, his deputy being his spouse- Rut Baronowsky.
BY RITA RUSKA

-What is The Salvation Army and what does it do in Latvia?
P.B.: The Salvation Army is an international movement; a part of the Christian Church, its mission is to proclaim the Gospel of Jesus Christ and in His name to fulfill people’s needs without discrimination.
TSA was formed in London in 1865 by a Methodist pastor William Booth, who thought that it is hard to tell Gospel to a hungry and dirty man. First one should show the Christian love in action, then the person’s heart will open up to hear the Good News. The motto of TSA is soup, soap and salvation. Therefore in all churches parallel to the religious work, which includes services, Sunday schools, Bible studies, prayer nights, youth nights and women’s fellowship events at al, do the social work too: via soup kitchens and distribution of clothes. We want to reach out with a helpful hand to those people of Latvia and their families, who deal with difficult life situations. This area of action is very visible and also is the one that gets appreciated the quickest.

R.B.: Of course, we cannot solve all problems of Latvia, but our employees do a lot to attract private donations. This enables us to provide specific school children with a warm lunch, as well as to purchase food parcels for those in need. We started this work in November and will continue it next year too. Food parcels will be received by several hundred people.
- What products do you provide in food parcels? How do people assess them?

P.B.: Those are things necessary for a person to survive. Food parcels for families are prepared in the value of Ls 10, for individual people in value of Ls 5. Employees knowing the needs of the specific people, buy the content of the food parcels. Their content can vary besides food including also soap, washing powder and tooth paste. In many places the churches provide a possibility of taking a shower or do the laundry. These services are free of charge.

R.B.: In Cēsis District in Skangale Manor TSA runs a Children Support and Social Care Centre- boarding home “Skangali”. It provides services of permanent social care and rehabilitation for children-orphans and children without parental care, as well as additionally provides such a service as boarding home, although during the school time children from social risk families do not get to spend much time in Skangale. The other children home was opened in Riga, it is L. Gorksa’s Children and Youth Home. In January a crisis centre for families will open its doors in Skangale.

P.B.: The goal of TSA is to help every child and every adult until the moment when are able to take care of themselves.
- Do you often experience such a positive change?

P.B.: In Riga on Varaklanu street 1, operates our Russian speaking church or Corps, which was recently supplemented with app. 20 church members. A year ago they were in a severe alcohol addiction. Most of them still are without a defined living space, without a job, and it is a miracle that they survive in on the street or in shelters. The number of people looking for our support and help increases constantly.

R.B.: App. 120 people participate in services of this Corps every week. There was a woman and a man, who regularly came to the church, sat embraced and cried. We found out that both of them had lost job, flat, sleeping in separate shelters, but TSA for them was a place to meet with each other and be together. The leader of the Corps or the pastor helped them to find a job and a flat.

P.B.: We have high hopes that in cooperation with Riga’s Dome we will be able to set up a so-called “half-way house”, in which people like afore mentioned couple would be able to reside for a while, while they sort their life out. At the moment after a service they must take their uniform off and return to the street.
-Knowing that for many a warm meal is not that easily accessible how has TSA got involved in this work?

P.B.: Every week we distribute more than 1600 portions of food. The soup kitchen in Daugavpils functions 4 days a week, every time feeding about a hundred people. Twice a week a shower is available, clothes are distributed, Bible studies take place, evening meals and youth activities are organized, but on Sundays they are invited to take part in services. Such churches, for instance, are in Riga, Liepaja, Bauska, Iecava, Liepa, Drusti, Seda, Sarkani, Ilmaja and Daugavpils. These are places where churches or the corps function, doing the social work. It is the small local governments that appreciate the work of TSA, because for example in Liepa, Priekuli Region, on November 17 our officer was granted with an Appreciation Certificate for her contribution in charity and education of the society.
I would like to remind that TSA exists in Latvia since 1923. In pre-war Latvia it had 17 Corps or churches, in Riga it had a big night shelter, soup kitchen, TSA helped thousands of poor people. In pre-war Latvia TSA had a very good reputation and it was respected. By the way, our central building in Riga was built by TSA in 1939 for our own needs, yet never had the chance to use it before the war; the first service in this building was held only in 1991, when we claimed our property back and put it in order.
-Where do you get finances to help?
It is a support money of church members, donations or tithes. But knowing that many own nothing, the biggest portion of finances we receive from Sweden.
- From Sweden because that is the country that you come from?

P.B.: When Latvia regained its independence, Sweden agreed to take the responsibility of re-starting the work of TSA in Latvia. At the moment, the majority of TSA work is carried out by Latvian officers, who are Latvian pastors. We have wonderful employees and we are very proud of them.
- What do you gain from this work personally?
- The best reward is when we see people’s lives changing. Meeting with God for some people is so powerful that miracles take place- a person who has been an alcoholic for years, stops drinking. As it is said in the Bible: when that happens, you are born again. We have worked with alcoholics for many years in Sweden. We know how hard the battle is with oneself. But changes take place, and that calls us to continue what we have begun. Material world will never be able to satisfy a man to the depths of one’s heart. We personally know lots of wealthy people, who actually are desperate. And there are just as many people, who have nothing, yet they radiate in joy and happiness.